ödet vi alla känner till
..ger dessvärre en icke så välsmyckad upplevelse.
En påspädd förlegad kvinnosyn med oklart syfte om att väcka, snärja eller konservera. En lite svagt förståndshandikappad Julia som inget annat ger vika för än sin dumhet och den unga kåthet hon inte kan stå emot. En Romeo som inte riktigt menar vad han säger men som ändå maler på i långrandiga monologer utan känsla plus ett gäng statister och småroller som springer ut och in utan riktning eller vilja att vara på plats.
Om det är en uttjatad historias oförmåga att möta publik som redan kan slutet, känslorna som inte får fäste eller insikten om att kärleken är den värsta av mekanismer som på jorden flurerat. Långt och förljuget känns det vilket som.
Ändå finns delar i den som lyfter, språkets skönhet till trots i en ändå så ärlig tolkning av Julia och ett hopp om människans godhet i den fina Amman. Mercutio han lever, men tyvärr är resten dött lopp och när Fursten avslutar föreställningen med "ingen historia har rört oss mer än den om Julia och Romeo" med en ton av "det var roligt att ni kom men vi har redan spelat i flera månader och har en föreställning i morgon också" så känns det som att verket kanske skulle göra bäst av att vila en så där hundra år för att sedan kunna ge författarens intensioner rättvisa igen.
- SARA
kvällens nya plan
Taija kom över på lunch i går och fick då ett trevligt samtal från sin handledare. Två biljetter till publikrep av Hair på Stadsteatern blev kvällens nya plan.
Sara-Louise som inte brukar gå på musikal, som brukar ogilla musikal, gick från den tre timmar långa föreställningen fylld av något nytt. Fylld av kärlek, glädje och frihet från första akt och från obehag och smärta från andra och med en sång och dansglädje som aldrig tidigare upplevts på det sättet. Kan inte recensera mer än så och inte heller ta upp mina frågetecken eftersom den inte har premiär förrän på lördag. Kan bara säga att den är mer än värd att se och att de nog gäller att boka biljetter inom kort. Det verkar bli utsålt och fyllda bänkrader är precis vad den är värd.
- SARA
tre
Tre dagar. Tre föreställningar. Tre besök på Kulturhuset och Stadsteatern med tre fina människor som råkar vilja känna sig vid mig och mina teaterlustar.
I fredags såg vi Emilia Galotti, med världens finaste scenografi och en kostym från himlen men tyvärr med ett varierat skådespel där vissa glänste lika mycket som andra gjorde hela scener outhärdligt jobbiga. En norsk skådespelare som i "hutigrutt-reklam-anda" försökte prata svenska med en ton som aldrig tidigare avlyssnats. Och då ingen vacker sådan. Jag vill veta vad dom tänkte med det. Hur kände regissören kring Emilias roll och vad i hela friden var meningen med den. Hon var som tur var inte med i så många scener så hela pjäsen blev inte raserad.
I går, Rut och Ragnar. En historia om människor i sitt sena skede i livet redo att börja leva. Manus som började lika starkt som det slaknade med tiden men med två skådespelare som jag hoppas håller sig kvar på scen tills döden drar dem därifrån.
I dag var det stora scenens tur och Trettondagsafton. Likt det som denna scen tidigare bjudit på var det även här ett hiskligt mycket onödig kostym, rekvisita och scenografi. Närvaron från den fantastiska ensamblen fick mig däremot äntligen att börja hoppas. Ett hopp om Stadsteaterns stora produktioner, men en ännu starkare önskan att de skalar av och låter skådespelarna göra det dom är bäst på. Lyfta berättelserna utan överdådiga hjälpmedel i form av tre meter höga valmoblommor i plast och mer tyg i en kostym än vad jag och Sanna har i hela vår garderob.
Tre sevärda föreställningar och tre inspirerande möten med min underbara värld. Jag vill stå där.
- SARA
inför regeringsskiftet
För att peppa oss inför regeringskifte kör vi primiär på Skyddsrum idag klockan fyra på Walla Scen i Årsta. Det har varit ett tungt projekt. Nu ser vi äntligen målet. Klockan fyra kör vi. 
Innan dess ska jag vara ensam på Sats och träna söndagsmorgon med min nya iPhone i hand. Den åkte repig och misshandlad in på lagning och kom tillbaka som ny, alltså helt ny. Ibland har man tur.
- SARA
vad väntar vi på?
Denna väntan. Väntan på livet. Väntan på att något ska börja. Väntan på att något ska ta slut. Eller båda delarna.
Ett hoppfullt och hopplöst sökande genom en otrolig levande dialog, en närvaro och en kärlekshistoria. En vänskapshistoria. Relationer och komplikationer. Strandsatta alkoholister eller affärsmän i ett ekorrhjul. Lika enkelt som komplext. Spelar det någon roll. För vad väntar vi på egentligen?
bilderna är lånade från http://www.stadsteatern.stockholm.se/
Väntat länge på att få se Persbrandt i något annat. Något annat än det där han kan. Det där jag trodde var det enda han kunde. Behöver inte vänta på det mer nu. Tackar Godot för det.
- SARA
Ett hoppfullt och hopplöst sökande genom en otrolig levande dialog, en närvaro och en kärlekshistoria. En vänskapshistoria. Relationer och komplikationer. Strandsatta alkoholister eller affärsmän i ett ekorrhjul. Lika enkelt som komplext. Spelar det någon roll. För vad väntar vi på egentligen?
bilderna är lånade från http://www.stadsteatern.stockholm.se/
Väntat länge på att få se Persbrandt i något annat. Något annat än det där han kan. Det där jag trodde var det enda han kunde. Behöver inte vänta på det mer nu. Tackar Godot för det.
- SARA
reading
Efter det intensiva Astridletandet åkte vi hem och lämnade av herr Alfons Åberg för att istället ta fröken Linn i kopplet och åka in till stan för att kolla på Biskops-Arnös-dramatiker-avgångsklass-reading. Det var en mycket trevlig skara blanding med teatermanus, filmmanus och tv-seriemanus. Stort och smått, tungt och lätt. Kvalité. Jag är så stolt över min kära Mayra som är så duktig i allt hon gör. På torsdag är det teatergrupp i Jakan igen. Längtar. 
Nu blir det SATC igen för att förbereda oss för film nummer två som på biografen skall betraktas under morgondagen.
- SARA
lite i överkant
Det är nästan konstigt att jag tycker om det när det är så mycket i den som jag inte tycker om. Men livet är visst aningens komplext har man märkt....
Varför får jag känslan av att föreställningarna på Stockholm Stadsteaters stora scen tycks skapas med inställningen "lite i överkant", "lite mer än förra gången", "lite i vicklägget där det moderna tar över historiens kärna, den underbara geuniteten i skådespelet försvinner och den gamla trogna pensionärspubliken har somnat för länge sen"?
Jag förstår inte riktigt vad detta tänket kommer ifrån. Dom har ett bra manus, om en mycket intressant kvinna i ett mycket intressant skede av historien. Dom har en scenografi som är ren och mycket spelbar och en musik därtill som skapar en mäktig, liksom gripande känsla. Dom har ju inga amatörskådespelare i ensemblen heller precis...
Ändå tvingas det där "lilla extra" in, det där "lilla extra" under negativt flagg. Det där som dom även gjorde i Bröderna Lejonhjärta. Det där jag inte förstår mig på. Det där överspelet. Det där pålagda spelet. "Jag går in och spelar en man". "Jag går in och spelar elak kung". "Jag går in och spelar korkad piga". "Jag går in och spelar"....spelar? Vem har sagt att teater handlar om att spela någon annan. Vart tog känslan vägen, det där men att hitta, känna.
Den moderna stressen tycks åter igen göra sig själv en otjänst.
Ändå går jag där ifrån och tycker om det jag såg. Tycker om historien, upplevelsen av denna mycket märkligt givande kvinna, mycket frågasättande jag vill skriva under på och så Vanna. Det går inte låta bli att älska henne, fastän det påförda spelet lyser igenom så finns hon ändå. Hon lever där. Spelstilen är kanske något att vänja sig vid att ta till sig....eller så måste jag inte det. Det handlar kanske bara om att inget är svart eller vitt utan att man lika mycket kan hata något när man samtidigt älskar det.
bilderna är lånade från http://stadsteatern.stockholm.se
- SARA
Varför får jag känslan av att föreställningarna på Stockholm Stadsteaters stora scen tycks skapas med inställningen "lite i överkant", "lite mer än förra gången", "lite i vicklägget där det moderna tar över historiens kärna, den underbara geuniteten i skådespelet försvinner och den gamla trogna pensionärspubliken har somnat för länge sen"?
Jag förstår inte riktigt vad detta tänket kommer ifrån. Dom har ett bra manus, om en mycket intressant kvinna i ett mycket intressant skede av historien. Dom har en scenografi som är ren och mycket spelbar och en musik därtill som skapar en mäktig, liksom gripande känsla. Dom har ju inga amatörskådespelare i ensemblen heller precis...
Ändå tvingas det där "lilla extra" in, det där "lilla extra" under negativt flagg. Det där som dom även gjorde i Bröderna Lejonhjärta. Det där jag inte förstår mig på. Det där överspelet. Det där pålagda spelet. "Jag går in och spelar en man". "Jag går in och spelar elak kung". "Jag går in och spelar korkad piga". "Jag går in och spelar"....spelar? Vem har sagt att teater handlar om att spela någon annan. Vart tog känslan vägen, det där men att hitta, känna.
Den moderna stressen tycks åter igen göra sig själv en otjänst.
Ändå går jag där ifrån och tycker om det jag såg. Tycker om historien, upplevelsen av denna mycket märkligt givande kvinna, mycket frågasättande jag vill skriva under på och så Vanna. Det går inte låta bli att älska henne, fastän det påförda spelet lyser igenom så finns hon ändå. Hon lever där. Spelstilen är kanske något att vänja sig vid att ta till sig....eller så måste jag inte det. Det handlar kanske bara om att inget är svart eller vitt utan att man lika mycket kan hata något när man samtidigt älskar det.
bilderna är lånade från http://stadsteatern.stockholm.se
- SARA
vad är värt att bryta upp
Det mullrar i fjärran, regndroppar faller och vi ligger med gott samvete inne i sängen och kollar Gossip Girl. Gårdagen var helt underbar med sol i trädgården, chailatte på Sergels torg och teater på lilla scen.
Den lilla scenen som alltid tycks skapa föreställningar jag älskar. Denna gången, Kontrakt med Gud av Mattias Andersson. Dramatiker, regissör och konstnärlig ledare för min favoritscen på jorden. Backa Teater.
Föreställningen. En dotter och hennes kärlek. En olycka. Två föräldrar. En älskare, ett hjärta. En olycka och ett kontrakt med herren där ovan. Ett tragikomi och en genomgående rent, tydligt och samspelat skådespel. En frågeställning om vad livet är, vad som är värt att skapa och vad som är värt att bryta upp. En fråga om vart miraklerna kommer ifrån, om de ens finns eller om livet bara är en tillfällighet. Tankar, tankar. Många tankar och ett otroligt sug efter att se mer teater. Gärna idag.
bilderna är lånade från http://stadsteatern.stockholm.se
Så får det bli. Drottning Kristina med bland annat Vanja Rosenberg.
- SARA
Den lilla scenen som alltid tycks skapa föreställningar jag älskar. Denna gången, Kontrakt med Gud av Mattias Andersson. Dramatiker, regissör och konstnärlig ledare för min favoritscen på jorden. Backa Teater.
Föreställningen. En dotter och hennes kärlek. En olycka. Två föräldrar. En älskare, ett hjärta. En olycka och ett kontrakt med herren där ovan. Ett tragikomi och en genomgående rent, tydligt och samspelat skådespel. En frågeställning om vad livet är, vad som är värt att skapa och vad som är värt att bryta upp. En fråga om vart miraklerna kommer ifrån, om de ens finns eller om livet bara är en tillfällighet. Tankar, tankar. Många tankar och ett otroligt sug efter att se mer teater. Gärna idag.
bilderna är lånade från http://stadsteatern.stockholm.se
Så får det bli. Drottning Kristina med bland annat Vanja Rosenberg.
- SARA
veckans bästa
På väg mot Jakan och höjdpunkten på veckan med teater i hela fyra underbara timmar.
- SARA
det som nästan inte går att förklara
Jag tänker mycket just nu. Jag känner så mycket just nu.
Den här helgen blev inte som det var tänkt, men saker blir inte alltid som det är tänkt och kanske är det bra att jag inte är en människa som tänker gräva ner mig i det.
Teatern var allafall ett fantastiskt finfint avslut på en annars lite så där halvrolig helg. Ibsens manus, rent naturalistiskt skådespel, känsla och närvaro, precis så som jag älskar och vill finna det.
Jag höjer Helena Bergström, för hon lever i varje steg, så nära teaterns hjärta man kan vara. Hon lever i det, det där som nästan inte går att förklara. Jag höjer också Kalle Malmberg med en karaktär som rör, berör och lever ända in i hjärtat på mig. Tillsammans med Gerhald Hoberstorfer, Christer Fant och fina Katharina "Glappet-Josefin" Cohen leds Gengångaren in i en väl genomarbetad succe. En succe hos mig. För mig.
bilderna är lånade från http://www.stadsteatern.stockholm.se
Jag lever, lever denna söndag genom det jag på scenen får se. Känna.
- SARA
Den här helgen blev inte som det var tänkt, men saker blir inte alltid som det är tänkt och kanske är det bra att jag inte är en människa som tänker gräva ner mig i det.
Teatern var allafall ett fantastiskt finfint avslut på en annars lite så där halvrolig helg. Ibsens manus, rent naturalistiskt skådespel, känsla och närvaro, precis så som jag älskar och vill finna det.
Jag höjer Helena Bergström, för hon lever i varje steg, så nära teaterns hjärta man kan vara. Hon lever i det, det där som nästan inte går att förklara. Jag höjer också Kalle Malmberg med en karaktär som rör, berör och lever ända in i hjärtat på mig. Tillsammans med Gerhald Hoberstorfer, Christer Fant och fina Katharina "Glappet-Josefin" Cohen leds Gengångaren in i en väl genomarbetad succe. En succe hos mig. För mig.
bilderna är lånade från http://www.stadsteatern.stockholm.se
Jag lever, lever denna söndag genom det jag på scenen får se. Känna.
- SARA
det bästa av det
Det enda man kan göra är att göra det bästa av det. Livet kommer bara en gång.
Helena Bergström. Ibsen. Gengångaren. Here we come.
- SARA & SANNA
mellan skratten och gråten
Jag och Linn var och såg Skratt utan gränser-Burma igår. Teaterhögskolans masterprogram samarbetar med biståndsorganisationen Clowner utan gränser och föreställningen var baserad på deras resa till den hårt hållna diktaturen Burma. Det är bra att bli påmind. Mellan skratt och gråt förstod jag hur små mina problem är och att det finna mer och mindre viktiga saker att fokusera på. Bra att bli påmind om hur bra man har det. Det har jag. Vad lycklig jag är. Tyvärr visades sista föreställningen igår hade annars viljat se de två andra delarna som handlade om Västbanken och Kenya. Men den 21a går vi tillbaka till Teaterhögskolans lokaler och ser Melancholia 2. Längtar.
Längtar efter att få gå där. Kommer dagen?
klädd i två linnen från monki, jeans från vila, halsduk från hm och jacka och blommbrosch köpta i vårt underbara budapest
- SARA
Längtar efter att få gå där. Kommer dagen?
klädd i två linnen från monki, jeans från vila, halsduk från hm och jacka och blommbrosch köpta i vårt underbara budapest
- SARA
tröstar jag dig nu?
Var och såg Susanne Ostens Tröstar jag dig nu? igår kväll. Planen var bio men Maja från teatergruppen kom med ett sånt fint förslag om teater istället.
Ett förslag som utmynnade i en helt underbar upplevelse. Har inte sett teater i denna kvalité på mycket länge, om jag någonsin gjort det. Varför? Skådespelarna. Formen. Det är liv i pjäsen. Mer liv än dramatens kreddade skådespelarensamble någonsin kan komma fram till. Det är glädje. Spelets glädje. I grunden ett underbart manus och vi befann oss i total upprymdhet när vi lämnade Unga Klaras scen igår kväll.
- SARA
Ett förslag som utmynnade i en helt underbar upplevelse. Har inte sett teater i denna kvalité på mycket länge, om jag någonsin gjort det. Varför? Skådespelarna. Formen. Det är liv i pjäsen. Mer liv än dramatens kreddade skådespelarensamble någonsin kan komma fram till. Det är glädje. Spelets glädje. I grunden ett underbart manus och vi befann oss i total upprymdhet när vi lämnade Unga Klaras scen igår kväll.
- SARA
dränkt saga
Bröderna Lejonhjärta. En av de vackraste sagorna jag vet, men stadsteatern kör olyckligtvis över den med en helt ointressant produktion. Konceptet tycks gått ut på att symbolisera, vända, vrida och modernisera allt till max men genom det lyckades dom bara mista hela historiens tråd, tappa mycket av rollkontakten och skapa en stor sörjig osmakande röra. Sagan dränks i smaklös, överdådig kostym, specialeffekter i vart steg och punchlines från helvetet.
Varför underskatta barn så mycket att man slänger in nödlinor efter nödlinor i varje scen för att undvika att dom tröttnar? Jag hörde någon gång ett barn skratta men jag hörde fler gånger hur Astrid grät i sin himmel.
Kul att se hur man inte ska skapa familjeföreställning.
- SARA
Varför underskatta barn så mycket att man slänger in nödlinor efter nödlinor i varje scen för att undvika att dom tröttnar? Jag hörde någon gång ett barn skratta men jag hörde fler gånger hur Astrid grät i sin himmel.
Kul att se hur man inte ska skapa familjeföreställning.
- SARA
nerkyld men ack så inspirerad
Fick gå från Rådsved men snart är mina bortdomnade ben på banan igen.
Träffat Mayra och Maja som leder teatergruppen jag börjar i imorgon. Mer pepp på teater har jag nog aldrig varit. Både för att vårt möte kändes så bra och att det kliar så kopiöst i mina dramatiska nerver.
Imorgon börjar det.
Där teaterlusten väcktes.
- SARA
Träffat Mayra och Maja som leder teatergruppen jag börjar i imorgon. Mer pepp på teater har jag nog aldrig varit. Både för att vårt möte kändes så bra och att det kliar så kopiöst i mina dramatiska nerver.
Imorgon börjar det.
Där teaterlusten väcktes.
- SARA
glädje i shakespeare. de ni.
Den där Shakespeare är väl inte en gubbe i mitt tycke. Hans pjäser är faktiskt ganska uttjatade och ointressanta.
Däremot gillar jag att gå och se Shakespearematerial när det spelas på ett sånt underbart sätt som i Stadsteaterns nu pågående föreställning om Hamlet.
Mina tristessvarningssignaler över ytterligare en i raden mansdominerade pjäser med ett språk som kan få vem som helst att somna, var som bortblåsta redan efter första akten. Gustav gör för det första ett fantastiskt jobb. Det är ofta man glömmer av att han inte bara är född Skarsgård utan också kan spela teater. Han rolltolkning får mig upprymd genom hela föreställgningen. Varierat, orginellt och med en otrolig närvaro.
Jag möts dessutom av en scenografi helt i mitt tycke och en genomtänkta och enkla scenlösningar. Tomma golv och skådespelarnas jobb som utgångspunkt.
Vad vissa skådespelare däremot gör på stadsteatrar runt om i landet undrar jag ofta. Det finns tyvärr några svaga insattser även i denna uppsättning och dessutom några lite väl "genomtänka" regidelar, men det sköljs faktiskt lätt över med helheten.
Glädje. Glädje i Shakespeare. De ni. Se den.
- SARA
Däremot gillar jag att gå och se Shakespearematerial när det spelas på ett sånt underbart sätt som i Stadsteaterns nu pågående föreställning om Hamlet.
Mina tristessvarningssignaler över ytterligare en i raden mansdominerade pjäser med ett språk som kan få vem som helst att somna, var som bortblåsta redan efter första akten. Gustav gör för det första ett fantastiskt jobb. Det är ofta man glömmer av att han inte bara är född Skarsgård utan också kan spela teater. Han rolltolkning får mig upprymd genom hela föreställgningen. Varierat, orginellt och med en otrolig närvaro.
Jag möts dessutom av en scenografi helt i mitt tycke och en genomtänkta och enkla scenlösningar. Tomma golv och skådespelarnas jobb som utgångspunkt.
Vad vissa skådespelare däremot gör på stadsteatrar runt om i landet undrar jag ofta. Det finns tyvärr några svaga insattser även i denna uppsättning och dessutom några lite väl "genomtänka" regidelar, men det sköljs faktiskt lätt över med helheten.
Glädje. Glädje i Shakespeare. De ni. Se den.
- SARA
nu lägger jag boken för den är nästan slut
...dags för teater.
- SARA
- SARA
snart har jag landat
Känner att jag börjar landa. Ligger fortfarande och sover på soffan i vårt lilla hus men på torsdag får jag mitt rum. Stillar mig mer och mer för varje dag och börjar inse att jag faktiskt bor i denna staden nu. Helt underbart.
Teatern var fantastiskt inspirerande. En stor bredd och variation bland skådespelare och författare, närvaro och texter. Vilket gör det ännu mer intressant och som ett hopplock av de man bara vill se som det är och det man vill se med helt andra ögon.
Så stolt över min fina Mayra är vad jag är. Hennes insatts för den teatergruppen är fantastisk. Det är så underbart att se hennes vilja och känna hennes begåvning.
Pepp inför kommande projekt. Snart är jag tillbaka i teatern värld. Inte bara från utsidan.
- SARA
Teatern var fantastiskt inspirerande. En stor bredd och variation bland skådespelare och författare, närvaro och texter. Vilket gör det ännu mer intressant och som ett hopplock av de man bara vill se som det är och det man vill se med helt andra ögon.
Så stolt över min fina Mayra är vad jag är. Hennes insatts för den teatergruppen är fantastisk. Det är så underbart att se hennes vilja och känna hennes begåvning.
Pepp inför kommande projekt. Snart är jag tillbaka i teatern värld. Inte bara från utsidan.
- SARA
en splittrad harper
Har sett pjäsen Harper när Göteborgs stadsteater satte upp den för något år sen. Alltid kul att se pjäser i nya tappningar på nytt sätt. Stadsteatern här i Stockholm hade dock gjort en mycket liknande version av uppsättningen så gick ifrån den med ganska liknande tycke som förra gången. Ett ganska splittat tycket om denna Harperkaraktär.
Harper Regan är en medelålders kvinna vars pappa ligger döende och får genom detta en chans att tänka över sin egna livssituation. Under ett fåtal dygn händer mer saker i Harpers liv än vad det verkar gjort på åratal. Historian får mig att tänka efter men sätter kanske inga djupa spår. Karaktären gör mig mer och mer förvirrad för var minut av föreställningen. Ändå tycker jag Ingela Olsson gör ett intressant jobb. Det är just denna förvirring, växlande mellan olika personligheter och tankspriddhet som måste vara så sjukt svårt att sätta fingret på och gestalta och som skådespelare. Övriga ensemble gör ett bra jobb. Tydliga och smarta scenlösningar kantas med närvaro och spelglädje. Värd att se.
Idag blir det mer teater. Klocka fyra ska vi gå och se Bekännelser av Jakans dramatiska teater med min älskade Mayra i en av rollerna. Ska bli otroligt intressant med tanke på att jag själv ska vara med i deras teatergrupp under nästa projekt.
Teatern, det är väldigt fint att du är tillbaka i mitt liv.
- SARA
Harper Regan är en medelålders kvinna vars pappa ligger döende och får genom detta en chans att tänka över sin egna livssituation. Under ett fåtal dygn händer mer saker i Harpers liv än vad det verkar gjort på åratal. Historian får mig att tänka efter men sätter kanske inga djupa spår. Karaktären gör mig mer och mer förvirrad för var minut av föreställningen. Ändå tycker jag Ingela Olsson gör ett intressant jobb. Det är just denna förvirring, växlande mellan olika personligheter och tankspriddhet som måste vara så sjukt svårt att sätta fingret på och gestalta och som skådespelare. Övriga ensemble gör ett bra jobb. Tydliga och smarta scenlösningar kantas med närvaro och spelglädje. Värd att se.
Idag blir det mer teater. Klocka fyra ska vi gå och se Bekännelser av Jakans dramatiska teater med min älskade Mayra i en av rollerna. Ska bli otroligt intressant med tanke på att jag själv ska vara med i deras teatergrupp under nästa projekt.
Teatern, det är väldigt fint att du är tillbaka i mitt liv.
- SARA
teaterdags
Efter en dag med få timmars sömn och en ny tripp till lilla Ikea i lilla kungens kurva, ska vi nu bege oss in till stadsteatern för att se Harper med fantastiska Ingela Olsson i en av rollerna. Äntligen lite teater. Underbart.
SARA & SANNA
