systerkärlek

Efter en lite mindre förnöjd läsning av den förra boken drog jag nu ett säkert kort ur högen pocketböcker och läste "Det osynliga barnet" av Tove Jansson. Det är en novellsamling där nio av hennes fantastiska historier är samlade. Tove är så underbar och hon skriver på ett sätt som jag bara älskar att läsa. De små sagorna som alla kretsar kring olika karaktärer i Mumindalen är fyllda av värme, humor och en släng vemod, och är dessutom skriva på ett sätt som passar alla, gamla som unga, och särskillt mig. Jag bara älskar den.

Ur Historien om den sista draken i världen

Jag undrar om den kan bränna hål i vaxduk också, sa Mumintrollets mamma.

Utan vidare, förklarade Lilla My.Bara den har vuxit lite bränner den opp hela huset. Ni får se!

Hon grabbade tag i en kakbit och draken flög på henne med detsamma som en gyllene furie och bet henne i tassen.

Din fan! skrek My och daskade till draken med servetten.

Om du säger så där kommer du inte till himlen, började Mymlan ögonblickligen, men Mumintrollet avbröt henne häftigt

Det var inte drakens fel! Han trodde du skulle äta opp flugan som satt på kakan.

Du med din drake! skrek My som hade gjort sig ordentligt illa. Förresten är den inte din, den är Snusmumriken för den gillar bara honom!

Det blev tyst ett slag.

Ur Vårvisan

Snusmumriken stod och lyssnade i den våta mossan. Bäcken ska med i min visa, tänkte han. Som en refräng kanske.

I det samma lossnade en sten i fördämningen och förändrade vattnets melodi med en oktav.

Det där var inte illa, sa Snusmumriken med beundran. Just så där ska det låta

Ur Hemulen som älskade tystnad

Och hur mår du annars? frågade hemulen otålig. Han stod och trampade och längtade in i parken igen.

Illa, svarade homsan uppriktigt. Vi mår alla mycket illa.Vi som är små. Vi har inget nöjesfält längre. Vi bara sörjer.

Å, sa hemulen och stirrade i marken. Han ville inte tvingas tänka på något sorgligt, men han var så van vid att lyssna att han inte kunde gå sin väg.

Du sörjer nog också, sa homsan medlidsamt. Du brukade knipsa biljetterna. Men om man var mycket liten och trasig och lortig så knipsade du i luften! Då lät du oss gå två eller tre gånger på samma biljett!

Det var bara för jag såg lite illa, förklarade hemulen. Ska du inte gå hem nu?

Homsan nickade men stod kvar. Han kom ända fram till grinden och stack nosen i gallret.

Farbror, viskade han. Vi har en hemlighet.

Hemulen gjorde en åtbörd av förskräckelse för han tyckte inte om annat folks hemligheter och förtroenden.

Ur En hemsk historia

Hördu, sa lillebror uppifrån dikeskanten. Jag vill gå hem.

Du kommer nog aldrig hem mer, sa hans bror dystert. Dina ben kommer vitna på prärien och pappa och mamma kommer gråta tills dom drunknar och av alltihop blir det ingenting mer än ingenting alls, och sen tjuter hyenorna över alltsammans.

Lillebror öppnade munnen, tog sats och började skrika.

Homsan hörde att det var ett skrik som skulle räcka länge. Därför lät han sin lillebror vara ifred och kröp vidare i diket.

- SARA

Jag hade helst haft med mig hela högen Harry Potter-böcker att läsa på resan, men med tanke på dess vikt valde jag att lämna dom hemma och införskaffade mig istället ett gäng pocketböcker på loppis. 5 för 20kronor. Först ut på färden har jag nu läst Linda Rosings självbiografi "Den nakna sanningen"

Jag vet inte vad jag hoppats på egentligen, men tänkte kanske att det kunde vara trevligt att läsa lite om denna omskrivna glamourmodell och BigBrother-deltagare, se vem hon "egentligen" är. Tyvärr lyckas inte Rosing det minsta med att ge mig en intressant vinkel ur hennes liv.

Hon skriver för det första som en högstadieelev. Hennes ordval och meningsbyggnader skulle få lärarna att börja gråta, minst sagt. Sen skriver hon dessutom helt osamanhängande. Hon börjar med att berätta om sin barndom, sina ungdomsår men sen börjar det hoppa. Från kapitel till kapitel flackar det mellan år och händelser utan att ta hänsyn till att läsarna faktiskt inte levt hennes liv och vet exakt vad som kommer hända.

Det hade faktiskt kunnat bli en intressant bok för man märker ju att denna tjej varit med om mycket. Tyvärr sätter hon sig hela tiden i försvarsposition. Ingenting som hänt henne tycks egentligen ha med hennes handlingar att göra utan hänger alltid på vad någon annan utsatt henne för. Hon tar därmed inte ansvar för något som prägla henne utan ägnar hela boken till att försöka förklara varför allt blivit som det blivit genom att skylla ifrån sig och genom det tro att hon kan rentvå sig själv.

Denna boken hade blivit så mycket mer intressant om hon bara kunde se saker ur olika perspektiv och förklarat rent uppochner om hur hennes liv utspelat sig och sedan skulle man få bilda sig sin egen uppfattning om hur det ena ledde till det andra. För när en självbiografi berättas från denna "offervinkel" undrar man bara vart hunden ligger begraven.

- SARA

Jag prioriterar bort Sex and the City och Harry Potter för en riktigt sagostund med Viveca Sundvalls underbara Roberta Karlsson och kungen. Ni som inte läst dom förstår inte hur roliga hennes barnböcker är, ni som inte läst dom borde gå till biblioteket och låna alla med det samma. Ta med en brorsdotter eller något så behöver ni inte skämmas.