för oss. släppa tag.
Den vita kontrollen och den svarta synden.
Det vita som inte är så vackert som sagan påstår när det svarta inte någon gång får bli en avlastning för det som stänger ute och förtär. För vi lever inte i antingen det svarta eller det vita och väljer vi att göra det så slutar svanarnas dans i inlåsta själar eller frisläpta jävular.
Allt handlar om oss. Oss människor och hur vi blir offer för vårt eget kontrollbehov. Kan nog finnas mening med att reflektera över den och börja se livet i nyanser där det spontana kan bli en räddning från den tvångsmässiga bemärstringen och strukturen kan trampa upp stigar ut ur kaoset.
Det färgskalorna vi behöver. Annars tar den svarta och vita svanen långsamt död på varandra utan innehåll som vi kan lita på eller lyckligt slut.
För oss. Släppa tag.
- SARA
genom kossorna och genom gården
Vänder mig till kvinnorna och djuren. Jag förstår henne. Britt. Som lever hela sitt liv genom kossorna och genom gården. Jag förstår också hennes syster Inger. Som älskar hennes syster och gårdens fyrbenta vänner lika mycket som hon tycks hata dem.
Bakom filmen står den underbart duktiga filmaren och fotografen Peter Gerdehag som också porträtterade Hästmannen. Hans vemodiga men kärleksfulla ton får filmerna att leva lika mycket som den skär i mig.
En människa som har alla fysiska hinder att inte klara av att ta hand om ett jordbruk har hela sitt liv gjort allt för att kunna göra det. Gör allt för att få nära den största kärleken hon har. Korna. Allt jobbar emot henne och inte många kan förstå hennes strävan, alla försöker få henne att sluta men inget i världen kan tyckas få henne att göra det.
En historia och livsöden som etsar sig fast långt inne i mig. En klump som löses upp, som blir tårar och som knyts igen. Vi lever alla bara en gång och visst skulle man vilja säga som Britt i Kokvinnorna när man passerat sjuttiostrecket "Hade jag levt om mitt liv skulle jag levt det på precis samma sätt".
- SARA
värdet i att väga älska
Mys med familjen, lunch på stan och bio på Sture. Det är söndagen så fin som den varit. Vi valde att se Igelkotten. En fransk film baserad på Muriel Barbeys roman Igelkottens elegans. Handlar om 11-åriga Paloma som bestämt sig för att ta sitt liv på sin nästa födelsedag och filmar livets komplexitet fram till dess. I hennes hus bor portvakten Madame Michel och deras livsöden möts i en helt fantastiskt fin historia om svårigheten att vara människa och värdet i att våga älska. Helt sevärd, men undvik sätta dig bredvid en bitter Östermalmskärring som klagar på att man äter chips och dricker vatten. Men vem vet, hon kanske bodde i Vasastan också, det vet ju inte vi, men hemma kunde hon stanna vilket som.
- SARA & SANNA
för livet så fint
Jag visste att jag skulle tycka om den men jag var ärligt talat rädd att jag inte skulle älska den som jag älskar den första och andra. Men så blev det allafall, jag har inte känt så här mycket på länge, inte för en film, inte för bilder och musik och underbara skådespelare. Nostalgi, jo ja visst men också en värmande hopp för livet så fint och komplext det är. Skratta om ni vill, jag går och lägger mig och kollar första filmen en stund tills jag somnar och drömmer åkrar och ängar och hus, ortsbor, intriger och kärlek.
Sen var det fullt på Dalstorpsbiografen med. Det har inte hänt sen förra Änglagårdfilmen spelades för 16 år sen. Fint.
- SARA
som tur utan retur
Sara-Louise, mamma och pappa Nilsson var tre av tretton tappra Ulrichamnare som vågade sig till biografen i går kväll. Bra jobbat av oss tretton säger jag, lite smått trista invånare säger jag också, fast det är väl illa om man råkar missa Äntligen hemma eller något annat överskattat tisdagsprogram.
Glada är vi för att vi gick dit. Först för vi träffade på några gamla bekanta, några mycket trevliga sådana, och sen för det var en otroligt givande film som bestämde sig för att visas. Ger man, så får man. Vi gav åttio kronor och vi fick en Cornelisresa skapad av Amir Chamdin. Lite svaj med skådespelarna i början men sen tappade jag all analytisk förmåga och jag försvann in i en liten dimma av trubadurtoner, kärlek och missbruk.
Sanningen tycks vara att vi alla dör ensamma, mer eller mindre ensamma, men alltid alena. Det känns också som trots att jag kan ifrågasätta synes i några av hans gamla visor så finns där en kärna av tanke. En tanke från en människa. En fantastiskt spännande människa. Jo så är det nog.
som fågeln ur sin bur. som isen när det våras. som kärlek när den såras.
som tur utan retur.
- SARA
då rullen ska bytas
Ikväll har vi nog sett en av sveriges finaste filmer.
Innan dess har vi räfsat mer löv, klippt häck, slängt skit på tipp, fyndat på loppis, fått underbar massage och picknickat i mammas rav4. Tio i sex klev vi in på Dalstorps biograf, köper popcorn på påse och sätter oss tillrätta för att avsluta dagen med ett biobesök, med paus (då rullen ska bytas).
Ja hej vad fin den var, är nästan i trans. Så fin så alla problem känns som bortblåsta och att regnet faller och mörket kryper nära gör inte ett dyft. I rymden finns inga känslor var det bästa som kunde hända denna dagen. Detta året kanske till och med.
- SARA & SANNA
Innan dess har vi räfsat mer löv, klippt häck, slängt skit på tipp, fyndat på loppis, fått underbar massage och picknickat i mammas rav4. Tio i sex klev vi in på Dalstorps biograf, köper popcorn på påse och sätter oss tillrätta för att avsluta dagen med ett biobesök, med paus (då rullen ska bytas).
Ja hej vad fin den var, är nästan i trans. Så fin så alla problem känns som bortblåsta och att regnet faller och mörket kryper nära gör inte ett dyft. I rymden finns inga känslor var det bästa som kunde hända denna dagen. Detta året kanske till och med.
- SARA & SANNA
vad tänkte vi nu då
Ja vad tänkte vi nu då genom att slänga ihop ett gäng relativt bra och etablerade skådespelare och låta dom spela ytterst tråkigt och ogenomarbetat i en historia helt utan mening och kärna. Lägg in dålig regi och tråkiga fördomar på det och den svenska filmen puss är hemma. Eller fanns någon annan tanke Johan Kling? Att göra ironi över den svenska filmen, ironi över de fria teatergrupperna arbete och så ytterligare en tanke om att man inte ska fatta den ironin. Kanske. Kanske inte värd att se.
- SARA
- SARA
forgive and forget
Vem är pedofil, utför en pedofil brott liknande en terrorist, är denna värd att leva vidare och vilka drar han med sig ner i graven.
Går det förlåta och glömma eller bara det ena av det. Är det då bättre att inte förlåta men glömma bort än att förlåta men aldrig kunna glömma.
Life during wartime. Mycket värd. Se.
- SARA
se helheten
Två och en halv timma njutning.
Jag tycker (utan att jag skäms att skriva det) det här är genomgående underhållning i högsta klass. Ja, det är mycket ytlighet, kläder och lyx, men det är faktiskt mycket mer. Hur många filmer kan på ett så avdramatiserat sätt ta upp burkans betydelse och vara eller icke vara, att det är okej att vara både barnlös i ett förhållande och att man faktiskt kan välja att leva ensam, eller att man kan leva i ett förhållande på olika sätt. Att starka kvinnor kan ge sig utryck på olika sätt. Att sex är okej att prata om även fast man är kvinna. Att vi som kvinnor kan leva både framgångsrikt och självständigt. Det kan vara intressant att tänka på att även fast denna serie bärs upp av fyra stereotypa kvinnor betyder det inte att man inte kan se ett steg längre. Se helheten, tanken.
Det enda jag stör mig på är att jag själv inte kan gå runt i sånna underbara skor Carrie gör varje dag.
Det vore skönt att alltid gå på bio i Berlin så man slipper höra alla klaga efteråt, eller slipper förstå att alla klagar efteråt.
- SARA
Jag tycker (utan att jag skäms att skriva det) det här är genomgående underhållning i högsta klass. Ja, det är mycket ytlighet, kläder och lyx, men det är faktiskt mycket mer. Hur många filmer kan på ett så avdramatiserat sätt ta upp burkans betydelse och vara eller icke vara, att det är okej att vara både barnlös i ett förhållande och att man faktiskt kan välja att leva ensam, eller att man kan leva i ett förhållande på olika sätt. Att starka kvinnor kan ge sig utryck på olika sätt. Att sex är okej att prata om även fast man är kvinna. Att vi som kvinnor kan leva både framgångsrikt och självständigt. Det kan vara intressant att tänka på att även fast denna serie bärs upp av fyra stereotypa kvinnor betyder det inte att man inte kan se ett steg längre. Se helheten, tanken.
Det enda jag stör mig på är att jag själv inte kan gå runt i sånna underbara skor Carrie gör varje dag.
Det vore skönt att alltid gå på bio i Berlin så man slipper höra alla klaga efteråt, eller slipper förstå att alla klagar efteråt.
- SARA
i natten väntar fullmånen i körsbärsdalen
Sitter, pigg som en nötkärna (varför säger man så) och väntar på att klockan ska bli två. Två ska jag packa ihop mig, göra lite frukost och bege mig till nattbussen.
Jag och Linnsi var och såg Pippa Lees hemliga liv på Victoria. Den andra grejen vi skulle på, skulle vara gratis, men ville vi dit var vi tvungen att pröjsa middag också på minst 250:-, för inget får vara gratis. Vi tog oss på bio istället, inte heller gratis. Men ändå.
Filmen kändes som den kunde bli en sån där helt vanlig film, en sån där som känns lite men som glöms bort, men så kommer inslagen av meningsfullhet. Om hur lätt det är att fastna i något och hur lätt det är att ta sig ur. Om tanken bara slår en. Hur lätt det är att leva om man bara låter sig göra det. Hur livet kan se så annorlunda ut bakom fasaderna.
Det behövs. Nu kan jag sova gott i natt som Linn sa. Nu kan jag sitta vaken gott i natt som jag sa.
- SARA
flickan från ovan
Vilken underbar film. Precis i det bästa slag för en söndagskväll. Det var mörker, tungt och jobbigt. Det var ljus, vackert och levande. Det var bortom mycket annat som skapats. Det svävade några gånger iväg så man blev mörkrädd och sommarkvällslycklig på samma gång. 
Jag går och kollar på sjärnorna. Kollar på Cassiopeja och får en ide.
En ide som ska skrivas ner.
Mycket som kändes tungt, känns nu bra. Mycket handlar om att inte involvera, att inte bjuda in någon igen. Undrar om det alltid kommer vara så.
- SARA
på saga
Vi gick några meter ner på kungsgatan och fortsatte den nostalgiska eftermiddagen med att smita in på den vackra gamla biografen Saga.
Vi tar och ser en film när vi ändå är här.
- SARA & SANNA
Vi tar och ser en film när vi ändå är här.
- SARA & SANNA
änglavakt
Vi har haft en väldigt fin lördag. En liten kort secondhandtur som skulle utmynna i ett besök på vintagemässan på Strand men som blir uppsjutet tills imorgon.
Istället åt vi middag på String och gjorde ett biobesök för att se Änglavakt. Den var så otroligt vacker! Andlig och tänkvärd och väldigt väl och genomtänkt skapad. Svensk film när det är som bäst helt enkelt, med några av min personliga favoritskådespelare i rollerna.
Nu är vi hemma för att bädda ner oss och sova hela natten lång, för att imorgon gå upp och jobba med kollektionen.
- SARA
Istället åt vi middag på String och gjorde ett biobesök för att se Änglavakt. Den var så otroligt vacker! Andlig och tänkvärd och väldigt väl och genomtänkt skapad. Svensk film när det är som bäst helt enkelt, med några av min personliga favoritskådespelare i rollerna.
Nu är vi hemma för att bädda ner oss och sova hela natten lång, för att imorgon gå upp och jobba med kollektionen.
- SARA
for alice
Höga förväntningar. Svårt att inte ha.
Men också svårt att inte gå ifrån filmen och inte vara totalt upprymd. Vilken saga. Vilken produktion. Vilken kostym. Vilken himla bra film alltså.
- SARA & SANNA
alice in lugn och ro
Till helgen ska jag ta det lugnt. Fredagen ska spenderas i soffan efter att min portfölj är inlämnad. Varför. Därför att jag behöver det. Lite lugn och ro och vila.
På lördag ska jag och Sanna gå och se Alice in Wonderland. Efterlängtat.
- SARA
heja ulf
Ja nu har du gjort det igen du, och jag älskar det. Jag faller. Pladask.
Faller för den svarta värmlänska humorn med magknipet krypande så tätt inpå. Faller för tidsuppfattningens ickeexistens och den fantastiskt märkliga kostymen. Faller för den värme som filmen kastar ut till mig hela tiden, men lika snabbt snor tillbaka, rått och brutalt. Faller för skådespelarna som ser, hör och ger. Faller för dig Malmros åter igen. Åter igen på ett nytt sätt.
Du har gjort det igen du.
Heja Ulf.
- SARA
Faller för den svarta värmlänska humorn med magknipet krypande så tätt inpå. Faller för tidsuppfattningens ickeexistens och den fantastiskt märkliga kostymen. Faller för den värme som filmen kastar ut till mig hela tiden, men lika snabbt snor tillbaka, rått och brutalt. Faller för skådespelarna som ser, hör och ger. Faller för dig Malmros åter igen. Åter igen på ett nytt sätt.
Du har gjort det igen du.
Heja Ulf.
- SARA
där tårarna inte slutar rinna
Vår första plan var Bröllopsfotografen. Där fanns bara kassa platser kvar (för det värsta jag vet är att sitta för långt fram på bio). Plan två var nog Flickan men då fanns bara lite platser över på den också.
Då valde vi Allt för min syster istället. En berörande film som bygger på romanen av Jodi Picoult med samma namn. Svårt att skriva om den för man måste nog se det för att förstå vilken fantastisk skildring faktiskt var. Vilka underbara skådespelare. Den gör mig inte glad, men det gör mig heller inte illa. Den påverkar och stannar.
Men jag tycker det är svårt att se en så tårdrypande film på bio. Gråten sätter sig liksom som ett tryck över bröstet på hela salongen och stämningen när man lämnar dom vinröda stolarna är minst sagt märklig. Man sitter där med hundra andra okända männsikor, man delar något och i alla tycks det göra lika ont. Sen är allt slut och alla går bara åt var sitt håll men håller i samma sak. Jag skulle vilja krama om dom alla, men så gör man inte i Sverige, jag kramar Sanna, det gör man i Sverige. Allt för min syster.
- SARA
Då valde vi Allt för min syster istället. En berörande film som bygger på romanen av Jodi Picoult med samma namn. Svårt att skriva om den för man måste nog se det för att förstå vilken fantastisk skildring faktiskt var. Vilka underbara skådespelare. Den gör mig inte glad, men det gör mig heller inte illa. Den påverkar och stannar.
Men jag tycker det är svårt att se en så tårdrypande film på bio. Gråten sätter sig liksom som ett tryck över bröstet på hela salongen och stämningen när man lämnar dom vinröda stolarna är minst sagt märklig. Man sitter där med hundra andra okända männsikor, man delar något och i alla tycks det göra lika ont. Sen är allt slut och alla går bara åt var sitt håll men håller i samma sak. Jag skulle vilja krama om dom alla, men så gör man inte i Sverige, jag kramar Sanna, det gör man i Sverige. Allt för min syster.
- SARA
vilken film ska man se då
Fikat var fint, Trasan är fin.
Har jag mellanlandat i Borås och köpt tyg till en klänning Sanna ska sy, men är nu på bussen till Göteborg.
Bio ikväll. vad ska man se tro?
Flickan?
Bröllopsfotografen?
Upp?
Coco - livet före Chanel?
Allt för min syster?
eller går det något annat bra på bio just nu som är värt att se?
- SARA
Har jag mellanlandat i Borås och köpt tyg till en klänning Sanna ska sy, men är nu på bussen till Göteborg.
Bio ikväll. vad ska man se tro?
Flickan?
Bröllopsfotografen?
Upp?
Coco - livet före Chanel?
Allt för min syster?
eller går det något annat bra på bio just nu som är värt att se?
- SARA
flickan som lekte med elden
Det går sjukt många bra filmer just nu. Mycket biobesök det kommer bli i höst.
Vi började allafall filmsäsongen med att ikväll se andra filmen ur Stieg Larssons Milleniumtrologi. Flickan som lekte med elden. Vilken start sen. Bättre svenska filmer är nog svåra att hitta. De är enligt min mening näst intill fläckfria (förutom någon liten felcasting av biroller).
Bäst av allt, underbara och otroligt begåvade Naomi Rapace. Det går inte utrycka i ord hur jävla duktig den tjejen är. Vill se så mycket mer av henne nu.
Det är en tung film och jag går från Filmstaden med en klump i magen precis som efter första filmen. Men den är också väldigt stark och Sara är aningens biosalig.
Nu längtar jag till sista filmen och under tiden tänker jag hinna se filmer som Coco - livet före Chanel, Flickan, Allt för min syster, Bröllopsfotografen & Prinsessa (för i den är jag kanske med). 
god natt vänner
- SARA
en sommar med göran slipper jag gärna
Nä den var ingen hitt. Hoppades lite (långt inne) att den skulle vara bättre. Vet inte vad som störde mig mest faktiskt, Peter Magnussons tafatta manus eller biosalongens äckliga Svenska humor (eller kanske snarare brist på humor, när man väljer att skratta efter varenda mening och händelse bara för man förutser att hela filmen ska vara rolig). Nä, vill man se den här filmen så ska man nog se den hemma så man kan få skratta ifred (på de få ställen den är rolig).
-SARA
