där tårarna inte slutar rinna

Vår första plan var Bröllopsfotografen. Där fanns bara kassa platser kvar (för det värsta jag vet är att sitta för långt fram på bio). Plan två var nog Flickan men då fanns bara lite platser över på den också.

Då valde vi Allt för min syster istället. En berörande film som bygger på romanen av Jodi Picoult med samma namn. Svårt att skriva om den för man måste nog se det för att förstå vilken fantastisk skildring faktiskt var. Vilka underbara skådespelare. Den gör mig inte glad, men det gör mig heller inte illa. Den påverkar och stannar.



Men jag tycker det är svårt att se en så tårdrypande film på bio. Gråten sätter sig liksom som ett tryck över bröstet på hela salongen och stämningen när man lämnar dom vinröda stolarna är minst sagt märklig. Man sitter där med hundra andra okända männsikor, man delar något och i alla tycks det göra lika ont. Sen är allt slut och alla går bara åt var sitt håll men håller i samma sak. Jag skulle vilja krama om dom alla, men så gör man inte i Sverige, jag kramar Sanna, det gör man i Sverige. Allt för min syster.

- SARA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0