denna sagan kommer inte ta slut
Över prinsessornas slott lyste nästan alltid solen och om någon gång tunga moln flög förbi så dansade prinsessorna för varandra, de sjöng och gjorde allt för att solen åter igen skulle falla på tornen och tinnarna av deras vackra själar. De dansade hand i hand genom skogar, ner i dalar och över berg, de sjöng om livet och hade tusentals rosbeklädda planer om morgondagen.
Sommaren kom och sommaren gick. Höstarna fängslade och vintrarna frös. Bland de porlande bäckarna flöt ett tvivel förbi och bland skogens lockande och prinsarnas förbipasserande tappade prinsessorna varandras händer.
Desperat försökte de greppa det förlorade som en gång satt den sjungande marken i ljuvlig gungning, men det som brustit var redan trasigt och det som komma krävde ett vägsjäl att skilja dem åt.
Så de gjorde. Så de gick.
Så de såg sig om och såg sig själva i den andra. De såg det de ville se och det de inte trodde fanns. De såg det de förlorat och det de någon gång hoppades att de skulle hitta tillbaka till.
Den ena prinsessan packade sin väska med hjärtats splittrade röst i mitten och med vilja om att lämna landet för att försöka leta upp något som hon aldrig hittat på den sidan där allt för henne förblir kallt och lite för lagom. Den andra prinsessan packade upp väskan med framtidshopp, fylld av kraft och begåvning men som behövde hitta sin plats och sitt mod precis där hon stod.
Så de gjorde. Så de gick. Så de vinkade varandra adjö med ett leende på läpparna och med en tår i ögonvrån...
Denna sagan kommer inte ta slut där men den här boken kommer dock göra det, i väntan på en uppföljare, i väntan på något nytt. Här skiljs vi åt och bladen förblir tomma tills den dagen då allt hittar tillbaka till vad det var, eller tills vi hittar till något annat, eller inte hittar något alls.
Här kommer ni inte se oss mer vilket som. Härifrån försvinner vi. Kanske dyker vi upp någon annan stans, kanske så ser ni oss i tidningen eller på tv, kanske ser ni oss på stan, kanske ser ni oss stå där vid vägsjälet om ett år igen, kanske med nya tiaror. Kanske kommer vi tillbaka tillsammans med händerna hårt kramandes den andras. Så som prinsessor gör. Så som bästa vänner gör.
- SARA & SANNA
för oss. släppa tag.
Den vita kontrollen och den svarta synden.
Det vita som inte är så vackert som sagan påstår när det svarta inte någon gång får bli en avlastning för det som stänger ute och förtär. För vi lever inte i antingen det svarta eller det vita och väljer vi att göra det så slutar svanarnas dans i inlåsta själar eller frisläpta jävular.
Allt handlar om oss. Oss människor och hur vi blir offer för vårt eget kontrollbehov. Kan nog finnas mening med att reflektera över den och börja se livet i nyanser där det spontana kan bli en räddning från den tvångsmässiga bemärstringen och strukturen kan trampa upp stigar ut ur kaoset.
Det färgskalorna vi behöver. Annars tar den svarta och vita svanen långsamt död på varandra utan innehåll som vi kan lita på eller lyckligt slut.
För oss. Släppa tag.
- SARA
ödet vi alla känner till
..ger dessvärre en icke så välsmyckad upplevelse.
En påspädd förlegad kvinnosyn med oklart syfte om att väcka, snärja eller konservera. En lite svagt förståndshandikappad Julia som inget annat ger vika för än sin dumhet och den unga kåthet hon inte kan stå emot. En Romeo som inte riktigt menar vad han säger men som ändå maler på i långrandiga monologer utan känsla plus ett gäng statister och småroller som springer ut och in utan riktning eller vilja att vara på plats.
Om det är en uttjatad historias oförmåga att möta publik som redan kan slutet, känslorna som inte får fäste eller insikten om att kärleken är den värsta av mekanismer som på jorden flurerat. Långt och förljuget känns det vilket som.
Ändå finns delar i den som lyfter, språkets skönhet till trots i en ändå så ärlig tolkning av Julia och ett hopp om människans godhet i den fina Amman. Mercutio han lever, men tyvärr är resten dött lopp och när Fursten avslutar föreställningen med "ingen historia har rört oss mer än den om Julia och Romeo" med en ton av "det var roligt att ni kom men vi har redan spelat i flera månader och har en föreställning i morgon också" så känns det som att verket kanske skulle göra bäst av att vila en så där hundra år för att sedan kunna ge författarens intensioner rättvisa igen.
- SARA
välbehövlig
Åkte in till stan för en välbehövlig fika med Ida i gamla stan och ett möte med ett par väldigt fina och närgångna änder.
- SANNA
maj på lidingö
Ömsom sol, ömsom regn. Ömsom plugg, ömsom fest. Ömsom park, ömsom hav. Ömsom morgon på balkongen och ömsom solnedgång över Tranholmen.
Livet är rätt fint just nu och det är maj på Lidingö.
- SARA
här skulle man ju kunna bo
Här skulle man ju kunna bo. Jag älskar Lidingö. Mitt hem. Ljuva hem.
- SARA
vilket bär va
Säsongen är här och snart finns det äntligen svenska små gubbar också. Tills dess får vi hålla oss till godo med de belgiska. Till ostkaka, till frukost och till frukost igen och dessutom har vi haft dem på pannkaka idag. Vilket bär va.
- SARA & SANNA
bland fågelsången
Morgonpromenaden är min bästa tid. Ensam med tankarna i morgonsolen bland fågelsången .
- SARA
så är allt klart tills nästa
Det är väl till allmänkännedom att vädret varit fantastiskt. Glass och mys och mycket balkong och lite brygga. Sakta börjar molnen tätna. Det blir plugg inomhus hela helgen. Går allt som det ska så är allt klart tills nästa fredag. Vad som komma skall står i stjärnorna och stavas up in the air.
-SARA
le balcon du fantastique
Vi äter, pluggar, läser inredningstidingar, solar, spelar yatzy och klipper hundar på vår underbar balkong i söderläge. Le balcon fantastique.
Möbler har vi dessutom fått tag i, för en mycket billig penning från ett café en bit härifrån, och nej vi tog dem inte, vi frågade om vi fick ta dem. Och det fick vi.
- SARA & SANNA
med de lila petuniablommorna
Här ska sen växa egenodlat men fram tills dess får de fina kopparna med de lila petuniablommorna bryda vårt nya växthus som jag hittade på vinden hemma hos mor och far.
- SARA
till vår enkla boning
Nu har dom äntligen anlänt. Fem veckor efter utlovad tid men ack så fina. Mymlan, Sniff, Lilla My och Filifjonkan, från Arabia Finland, välkomna till vår enkla boning.
- SARA & SANNA
förvirrande
Lämnar skogen och vitsipporna. Stockholm väntar. Massa måsten väntar.
Fint kan det ju också bli, om man väljer att se det så. Jag kanske skulle välja att se det så. En sak i taget är min nya riktlinje. Lätt att säga, svårt att genomföra. En månad och sen är jag fri. Fri från måstena och redo att gå vidare. Hoppas jag. Förvirrande. Just precis vad det är det.
En liten lista kanske skulle sitta fint?
- SARA
just nu slår det i otakt
Med Donovan strömmande ut ur LP-spelarens knastriga högtalare går Sara-Louise genom en liten existenciell kris. Frågorna står uppradade och framtiden tycks egentligen bara vara en kompromiss med det hon egentligen vill. Vad säger en femårig utbildning om vem hon vill vara. Det säger inget mer än ytterligare massa måsten. En arbetsplats som hjärtat egentligen inte vill vara på.
Det hon är bäst på är att inte slutföra det hon påbörjat. Letar efter perfektion och tänker inte ge upp förrän hon vaknar tillfreds, äter lunch tillfreds och stänger ögonen för en tillfreds dag, liv, ett liv. Är det så fel kan tro?
Tänker nog sätta ytterligare en punkt till sommaren för vem vill slava för maskinerierna och vem vill ångra den hon aldrig gjorde. Framgång är en illusion men lyckan är en sommarsång. Kanske en del människor helt enkelt mår bra av att flytta på sig, att inte tjäna så mycket, gör det dom vill och somnar gott om kvällarna. Kanske är hon en sådan människa.
Den enda som vet är hjärtan själv, till tonerna av Donovan slår det just nu i otakt.
- SARA
och björkarna slår ut
I skogen och sätter stänge så kossorna och de små kalvarna får komma ut på bete. Vitsipporna blommar och björkarna slår ut. Vår bästa tid är nu.
- SARA
glasburk med plastlock
En loppisrunda han vi allt med när vi var hemma hos mor och far. Då blev nya fina saker till lägenheten inskaffade. Tallrikar för två kronor styck, glasburk med plastlock och tavla/tallrik på vår kronprinsessa var några av de vackra föremål som vi fick med oss hem från de överfyllda loppisarna.
- SARA & SANNA
mitt fina västkust
Min fina Jennifer. Min fina Jane. Mitt fina västkust. Med havet och hästar och rosévin i plastglas på kollektivfest ovanpå Linnéterassen och kajakpaddling med pannkakspicknick under Marstands fästning. Sol och hopp och påskhelgen kunde inte bli bättre. Kärlek till vänster.
- SARA
på resande fot
Varit på resande fot några dagar, med besök i både Nässjö, Fredriksdal, Horshaga och Borås.
Sitter nu hemma hos min fina Jennifer i Kungälv. Här har ridits, ont i bak men glad i hjärta. Ikväll bär det in till staden för att träffa Jane och gänget. Min nya påsktradition stavas Göteborg.
- SARA
inte illa för sjuttonde april
Söndagen började med att solen sipprade in mellan persiennerna och lämnade små tappra ränder av hopp över vardagsrummet. En sådan morgon jag skulle vilja ha var dag, en sådan morgon då värmen knackar på balkongdörren och livet väntar utanför.
Efter den underbara frukosten med mannagrynskardemummagröt och nybakade scones väntade picknick i Observatorielunden med två av Sveriges finaste teatersjälar. Jordgubbsinvigning dessutom. Inte illa för sjuttonde april. Nu börjar det. Nu kommer den. Våren.
- SARA
det är vår det
Första glassen är slukad, påskliljorna är planterade och riset är klätt med fåret Shaun och virkade hönor i blått och rosa. Det är vår det.
- SARA & SANNA
tidningen från 1953
Min moster är som jag, en samlare, och det finns så mycket fint och roligt att kolla på i hennes lilla men välfyllda lägenhet. Bland annat hittade jag den här tidningen från 1953.
- SANNA
höstens hit
Har lagt undan tröjan med (för tillfället) bara en ärm och börjat på ett nytt projekt. Denna gången är det "hörstens hit" som ska stickas: ett par randiga damaskbyxor med stickmönster från 1986.
- SANNA
hoppats på att den skulle
Helgen blev så fin som jag hoppats på att den skulle. Kulturnatten med allt underbart, från multikulturell guidning på Sencus till animerade filmer på Unga Klara och till projektion på Nationalmuseet. Natten blev till dag och konstrunda på Lidingö. En runda med endast ett stopp, men ett väldigt trevligt stopp på Nyckelviksskolans fantastiska utställning. Jag tror jag byter utbildning och kör ett år där istället.
- SARA
ljudet från skogen
Har varit i stugan i dag med mamma och moster. Det var varmt och jag satt på altanen med min stickning och solade. Kunde inte sluta njuta av värmen och ljudet från skogen och fåglarna.
- SANNA
i småland
Har spenderat dagen i Småland, först på syfestivalen i Jönköping och sedan hos moster i Nässjö. Jag passade även på att gå en vandring i gamla stinshuset som för många år sen flyttades från järnvägsstationen till hembygdsparken. Tänker att har huset flyttats en gång kan det flyttas en gång till, så jag tänker lägga bud på det och ta det med mig till Stockholm, helst i morgon.
- SANNA
underbara kulturfyllda helg
En vecka har gått. Upp och ner, ner och upp. Nu är det fredag och jag inleder denna fantastiskt underbara kulturfyllda helg med halloumi-middag och Så ska det låta. Det kan väl inte bli så mycket bättre.
från förra årets underbara kulturnatta och i morgon är det dags igen.
- SARA
det är lördag det
Tog oss en tur till Sunbdbyberg och hälsade på i fina Majas fina lya. Efter middagen vandrade vi några kvarter bort till Emme som tog fram frisörsaxen och klippte till oss allihop. Glad i mage och fina i huvud tog vi oss sedan till Strand för några timmar i rödvinsdjupet. Det är lördag det vill vi lova. Lördag när den är som bäst.
- SARA & SANNA
lika fint som det brukar vara
En dipp då och då dör väl ingen av. Inte när det vänder så snabbt och båda fötterna landar på jorden igen efter någon dag. Solen gör sitt, målandet gör sitt, träningen gör sitt, vännerna gör sitt, Alfons gör sitt, lägenheten gör sitt, Joshua Radin gör sitt och dagens fynd i form av en ett kilos pralinkartong gör sin fina del till att resten av veckan inte kommer vara något helvete utan bli lika fint som det brukar vara.
- SARA
- SARA
för allt som var mitt
Det är något med den här dagen. Jag kände det redan när jag vaknade. Något jag glömt eller något jag förträngt. Något jag lämnat men något som är svårare att komma ifrån och klumpen är tillbaka för allt som var mitt.
- SARA
på självaste våffeldagen
Här har självklart ätits våfflor på självaste våffeldagen. Grädde finns det kvar så lite frukostvåfflor får det allt bli i morgon bitti. Varför begränsa sig.
- SARA & SANNA
