my new jeans
Mina nysydda jeansshorts.
- SANNA
- SANNA
jag tänker
Jag tänker på sommaren och hösten. Jag tänker på värme och kyla...
...men jag tänker också på en annan kyla och jag läser Olof Palmes ord från 1968 och tänker på hur det skulle vara om han fått leva, undrar hur det varit om Anna Lindh fått leva.
Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori, den har ett mycket enklare ursprung.
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret, den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser, den är framför allt uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ingenting med mänskliga kvaliteer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde, men den är skamligt enkel att ta till sig för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan och pojken.
Därför ligger alltid fördomen på lur även i ett upplyst samhälle. (Palme, 1968)
Jag tänker på att allt bara händer om och om igen. Jag tänker på om det alltid kommer vara så. Jag tänker att det aldrig får bli en sån sanning för oss. Tänker att man kanske skulle sluta drömma, öppna ögonen och inse. Varför kämpar vi annars så hårt för att överleva, när vi inte verkar vilja något annat än att långsamt dö ut. Långsamt förinta vår och andras existens.
- SARA
...men jag tänker också på en annan kyla och jag läser Olof Palmes ord från 1968 och tänker på hur det skulle vara om han fått leva, undrar hur det varit om Anna Lindh fått leva.
Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori, den har ett mycket enklare ursprung.
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret, den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser, den är framför allt uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ingenting med mänskliga kvaliteer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde, men den är skamligt enkel att ta till sig för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan och pojken.
Därför ligger alltid fördomen på lur även i ett upplyst samhälle. (Palme, 1968)
Jag tänker på att allt bara händer om och om igen. Jag tänker på om det alltid kommer vara så. Jag tänker att det aldrig får bli en sån sanning för oss. Tänker att man kanske skulle sluta drömma, öppna ögonen och inse. Varför kämpar vi annars så hårt för att överleva, när vi inte verkar vilja något annat än att långsamt dö ut. Långsamt förinta vår och andras existens.
- SARA
en helg
Ett andrum som lättas, ett liv som börjar ta fart igen och ett slag i magen på det. En helg som alla andra. Livet måste väl gå vidare nu. Det måste väl det. Det tänker gå vidare, eller hur. Livet passerar och inget händer och allt händer och det som inte får hända händer.
Om sommaren och livet och du och vi och allt som var mitt bara var som det var och inte är som det är just nu. Tänk om Stockholm inte varit vad det är just nu.
- SARA
Om sommaren och livet och du och vi och allt som var mitt bara var som det var och inte är som det är just nu. Tänk om Stockholm inte varit vad det är just nu.
- SARA
ny i samlingen
Är glad över min nya jacka/cape som jag i dag blev klar med.
- SANNA
- SANNA
skogen
I dag släppte vi våra symaskiner och stickningar ur sickte ett tag och gav oss ut i höstsolen för lite svampplockning. Skogen var så härlig och lugn, vi vandrade runt i timmar och bara njöt av allt det vackra.
- SANNA
- SANNA
det går liksom
Jag kippar efter andan och det går liksom. Det går att andas igen. Jag suger in den tidiga höstluften och ler mot de som mig vill möta. Det vackra börjar komma tillbaka. Komma till mig. Det kan bero på solen, luften, vinden, fåglarna, människorna, Alfons eller....
....att jag nu kommit på hur främlingsfientligheten inte ska kunna fortsätta öka i vårt land och för hoppningsvis kunna försvinna helt. Ett förslag ska formuleras, ett helt självklart förslag men inget kommer här på bloggen avslöjas eftersom jag vet att det finns Sverigedemokrater som äckligt nog hittar in hit ibland.
- SARA
....att jag nu kommit på hur främlingsfientligheten inte ska kunna fortsätta öka i vårt land och för hoppningsvis kunna försvinna helt. Ett förslag ska formuleras, ett helt självklart förslag men inget kommer här på bloggen avslöjas eftersom jag vet att det finns Sverigedemokrater som äckligt nog hittar in hit ibland.
- SARA
dagen efter dagen efter
Dagen efter, dagen efter och stämningen är inte lika tung över Sverige idag, men den kanske borde vara det. Vi är så bra på att släppa och gå vidare, särskilt när det gäller saker vi inte borde släppa utan som vi borde kämpa vidare med, till sista andetag.
Sverigedemokraterna har fortfarande fysiskt en plats i Riksdagen. Borgarna har fortfarande en minioritet. Hela Europa snackar främlingsfientlighet. Europa ser förstummade på när det händer. Det ofattbara där haten vinner över kärleken och människor stängs ute. Både fysiskt och psykiskt.
Vad gör vi, om inte fortsätter kämpa för ett stopp. Stoppa hatet. Våga hänge oss åt kärleken och acceptera att vi är olika.
På tal om kärleken, den lilla, så är den tyvärr så mycket svårare att släppa och lägga bakom. Är det egoismen som tar överhand då kan tro?
- SARA
Sverigedemokraterna har fortfarande fysiskt en plats i Riksdagen. Borgarna har fortfarande en minioritet. Hela Europa snackar främlingsfientlighet. Europa ser förstummade på när det händer. Det ofattbara där haten vinner över kärleken och människor stängs ute. Både fysiskt och psykiskt.
Vad gör vi, om inte fortsätter kämpa för ett stopp. Stoppa hatet. Våga hänge oss åt kärleken och acceptera att vi är olika.
På tal om kärleken, den lilla, så är den tyvärr så mycket svårare att släppa och lägga bakom. Är det egoismen som tar överhand då kan tro?
- SARA
sorgens dag
Sorgens dag lever inte bara i att vi åter igen fått en borglig regering, fyra år till med förändringar som inte förbättrar något av det jag står för. Sorgen ligger mestadels i att vi fått in ett främlingsfientligt parti i svenska riksdagen. Det finns inte ord för hur sorgligt det är, det finns inte ord för hur skrämmande det är att högervindarna båser in över landet på detta sättet. Det finns inte ord för hur svårt det är att inse vad som faktiskt hänt.
Vad som finns ord för är vad som nu måste göras. Vi alla som inte är lurade av detta omänskliga synsätt på livet måste göra allt i vår makt för att få bort det från vårt samhälle. Göra allt för att det inte ska sprida sig. Göra allt i vår makt för att krossa rasismen. Det finns ingen plats för främlingsfientliga åsikter, det finns ingen plats. Det finns bara plats för solidaritet, plats för människor, olika människor med olika förutsättningar och olika bakgrund.
Låt uppslutningen på Plattan mot SD och mot rasismen ikväll tala...
...krossa rasismen. Krossa SD. Nu.
- SARA
Vad som finns ord för är vad som nu måste göras. Vi alla som inte är lurade av detta omänskliga synsätt på livet måste göra allt i vår makt för att få bort det från vårt samhälle. Göra allt för att det inte ska sprida sig. Göra allt i vår makt för att krossa rasismen. Det finns ingen plats för främlingsfientliga åsikter, det finns ingen plats. Det finns bara plats för solidaritet, plats för människor, olika människor med olika förutsättningar och olika bakgrund.
Låt uppslutningen på Plattan mot SD och mot rasismen ikväll tala...
...krossa rasismen. Krossa SD. Nu.
- SARA
inför regeringsskiftet
För att peppa oss inför regeringskifte kör vi primiär på Skyddsrum idag klockan fyra på Walla Scen i Årsta. Det har varit ett tungt projekt. Nu ser vi äntligen målet. Klockan fyra kör vi. 
Innan dess ska jag vara ensam på Sats och träna söndagsmorgon med min nya iPhone i hand. Den åkte repig och misshandlad in på lagning och kom tillbaka som ny, alltså helt ny. Ibland har man tur.
- SARA
egoismens parad
Jag vet att jag inte bloggat på länge. Jag saknar det. Dels har jag inte hunnit men mestadels är jag rädd att vår fina blogg ska förvandlats till en deppblogg. Deppbloggar är inte mina favoritbloggar.
Tyvärr är jag deppig. Jag känner mig ensam, jag känner mig frustrerad, jag känner mig otillräcklig, jag känner mig tråkig, jag känner mig oengagerad och jag känner mig väldigt väldigt orolig.
Oron får stå för morgondagens avgörande. Vad vi röstar på är en sak, men vad vi förstår är tydligen en annan. Vi svenskar borde ha mer förstånd än att gå emot allt som heter solidaritet, rättvisa, jämnlikhet, miljö och kultur och istället tänka på några kronors skattesänkningar, vänta in en privatisering av hela landet och där lämna hälften på vägen, hälften av våra vänner och hälften av oss själva. Att rösta blått imorgon är som att placera ett dödens märke över Sverige. Egoismens parad mot något inte ens egoismen kommer tjäna på.
Kanske några ändå inser. Vi måste leva på hoppet att vi förstår. Att vi väljer att förstå.
- SARA
Tyvärr är jag deppig. Jag känner mig ensam, jag känner mig frustrerad, jag känner mig otillräcklig, jag känner mig tråkig, jag känner mig oengagerad och jag känner mig väldigt väldigt orolig.
Oron får stå för morgondagens avgörande. Vad vi röstar på är en sak, men vad vi förstår är tydligen en annan. Vi svenskar borde ha mer förstånd än att gå emot allt som heter solidaritet, rättvisa, jämnlikhet, miljö och kultur och istället tänka på några kronors skattesänkningar, vänta in en privatisering av hela landet och där lämna hälften på vägen, hälften av våra vänner och hälften av oss själva. Att rösta blått imorgon är som att placera ett dödens märke över Sverige. Egoismens parad mot något inte ens egoismen kommer tjäna på.
Kanske några ändå inser. Vi måste leva på hoppet att vi förstår. Att vi väljer att förstå.
- SARA
sista dagen
Sista dagen i Antwerpen åt vi våffla, kollade på chockladfigurer och färdades många mil med buss, tåg och flyg för att sedan klockan 19.20 landa på skavsta flygplats.
- SANNA
- SANNA
stephen jones
Stephen Jones hattutställning på modemuseet Momu i Antwerpen.
- SANNA
- SANNA
fötterna värker
Gårdagens Antwerpen bjöd på vintageshopping, spårvagnsåkning, mysmiddag med klassen, öl på bar och sedan en lång promenad hem i Antwerpens fina natt.
- SANNA
- SANNA
mellan raderna ekar tomheten
På Stockholms ekande stadsbibliotek och försöker samla mina tankar. Kring allt och inget. När en liten börda lämnat mina axlar dyker en ny upp och mitt hjärta slår snabbare, får svårt att andas och mina tankar försvinner mellan rader av böcker, mellan raderna ekar tomheten. När denna vecka är över hoppas jag på att kunna plocka ner mig själv från det oorganiserade hyllplanet, sätta båda fötterna på jorden och börja andas igen.
Längtar tills dess och önskar jag vore med Sanna i ett glittrande Antwerpen, men jag tror jag ser solen. Där uppe någonstans, i den ekande ensamheten lyser solen.
- SARA
Längtar tills dess och önskar jag vore med Sanna i ett glittrande Antwerpen, men jag tror jag ser solen. Där uppe någonstans, i den ekande ensamheten lyser solen.
- SARA
första dagen i underbara antwerpen
Gårdagen bestod av flyg- och tågresa, vandring runt i fina antwerpen och middag på resturang med hela klassen. I dag har vi redan ätit frukost med flingor, juice och nutellamackor. Nu blir det vintageshopping och promenad runt i staden.
- SANNA
- SANNA
på tredje dagen uppstånden igen ifrån det döda
Vaknar med svullna ögon, fortfarande ensam. Bestämmer mig för att dra upp rullgardinen.
Ser det till synes uppenbara.
På tredje dagen uppstånden igen från det döda, jag stannar här på jorden ett tag till. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag tänker välja bort i fortsättningen, så mycket jag tänker välja till.
Tillbaka till livet.
jag andas in och det känns som första gången du håller om mig och jag vågar hålla kvar vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära i varann men det känns precis likadant
- SARA
Ser det till synes uppenbara.
På tredje dagen uppstånden igen från det döda, jag stannar här på jorden ett tag till. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag tänker välja bort i fortsättningen, så mycket jag tänker välja till.
Tillbaka till livet.
jag andas in och det känns som första gången du håller om mig och jag vågar hålla kvar vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära i varann men det känns precis likadant
- SARA
mot antwerpen
I morgon klockan 09.45 åker Textil 2 på Väddö Folkhögskola från Skavsta till Bryssel och sedan vidare till Antwerpen. Det ska bli en inspirationsresa på fyra dagar då vi ska på modemuseeum, på second hand, kolla på arkitektur och bara ha det underbart i en stad som ingen av oss besökt förut.
Nervositeten börjar närma sig, måste gå upp senast halv fem i morgon för att hinna med att göra mig i ordning och ta mig till stationen.
- SANNA
Nervositeten börjar närma sig, måste gå upp senast halv fem i morgon för att hinna med att göra mig i ordning och ta mig till stationen.
- SANNA
jag var lycklig innan jag träffade dig
Så kom hösten.
Tror inte mina ögon har sett ut så här sen högstadiet. Ett ansikte vill inte dölja att det mår dåligt. Klumpen har förvandlats till tårar. Omättade.
Jag är aldrig tillräcklig. Jag betyder aldrig lika mycket för någon som den personen betyder för mig. Jag är alltid den som blir lämnad ensam.
Var lycklig innan jag träffade dig. Jag hade gjort mitt liv till något som inte behövde involvera någon. Som såg glädjen i det andra.
Men du tog mitt hjärta. Jag vågade älska dig.
Fel.
Det är när kärleken tar slut som man verkligen lägger märke till den. Det är så lätt att göra lyckan till en vardag men det krossade har ingen plats någonstans.
Jag har inte någon plats.
- SARA
Tror inte mina ögon har sett ut så här sen högstadiet. Ett ansikte vill inte dölja att det mår dåligt. Klumpen har förvandlats till tårar. Omättade.
Jag är aldrig tillräcklig. Jag betyder aldrig lika mycket för någon som den personen betyder för mig. Jag är alltid den som blir lämnad ensam.
Var lycklig innan jag träffade dig. Jag hade gjort mitt liv till något som inte behövde involvera någon. Som såg glädjen i det andra.
Men du tog mitt hjärta. Jag vågade älska dig.
Fel.
Det är när kärleken tar slut som man verkligen lägger märke till den. Det är så lätt att göra lyckan till en vardag men det krossade har ingen plats någonstans.
Jag har inte någon plats.
- SARA
för ett år sen
Var befann sig Sanna och Sara-Louise för ett år sen tro...
...vid Sacre Coeur i ett tjugofemgradigt Paris. Andra stoppet på vår Europaresa.
Det finns inte ord för vad jag längtar tillbaka till den resan.
- SARA
snart är det helg allafall
Det är för mycket. Min hjärna kokar över och det värsta är att jag inte hinner sova. Heltidskola och sena rep har gjort min kropp att sluta fungera, men jag kämpade mig faktiskt upp idag, trots att klockan stod på ett när jag slöt ögonen i natt. Snart är det helg allafall. Lite ledighet och lite tid för kärlek.
För förresten så är det viktigaste inte alls sömnen utan att jag får tänka lite på mig själv. Det hinner jag inte nu. Allt blir en röra och jag förstår mig inte på något av det jag känner. Röra. Rörigt.
Teatern är i vanliga fall min källa till glädje, men just nu är den bara källan till sömnbrist och tårar. En vecka till. Ska kämpa. Ska försöka finna drivet i det. Men räkna inte med att teatersminket kommer täcka mina påsar under ögonen på premiären.
Snart börjar väl livet igen.
- SARA
För förresten så är det viktigaste inte alls sömnen utan att jag får tänka lite på mig själv. Det hinner jag inte nu. Allt blir en röra och jag förstår mig inte på något av det jag känner. Röra. Rörigt.
Teatern är i vanliga fall min källa till glädje, men just nu är den bara källan till sömnbrist och tårar. En vecka till. Ska kämpa. Ska försöka finna drivet i det. Men räkna inte med att teatersminket kommer täcka mina påsar under ögonen på premiären.
Snart börjar väl livet igen.
- SARA
i farmors tyg
Har tagit och sytt mig en jacka av farmors gamla tyg. Det finaste med den är att den går att vända på.
- SANNA
små projekt
Har jobbat med två små och enkla projekt som båda blev helt klara i dag.
En jumpsuit som definitivt ska med till Antwerpen på söndag och en långkjol som definitivt är för tung för att få följa med till Antwerpen på söndag.
- SANNA
En jumpsuit som definitivt ska med till Antwerpen på söndag och en långkjol som definitivt är för tung för att få följa med till Antwerpen på söndag.
- SANNA
ta lyckan ifrån mig nu
Bild på schemat idag. Ett knep att försöka teckna med höger hjärnhalva. Försöka lura bort det man vet och rita det man ser, det går ganska bra faktiskt, allt jag gör blir levande och det gör mig stolt.
Sen försöker jag skriva uppsats och går omedvetet in med liknande inställning. Skriv det som känns och tänk inte på hur det kommer ner. Bara det kommer ner. Vilken hjärnhalva jag använder då spelar ingen roll men flödar gör det. I fem minuter.
Sen sätter en annan kroppsdel in. Kan inte fullt ut förklara vart den sitter men det strålar oundvikligt obehagligt mellan hjärta och övre magtrakt. Strålar upp i huvudet och allt vad som gäller processbedömning och kreativitet är som bortblåst. Det skakar i händer och tårkanaler och gräset och fågeln och livet saknar betydelse. Allt saknar betydelse.
Det är för mycket och var finns logiken i att inte kunna sortera bort det som inte behöver kännas. Vad finns logiken i att det vackraste gör så ont att se på. Vad finns logiken i att kunna rita det jag ser när jag ändå inte känner vad jag känner och inte kan tänka det jag borde och inte kan leva som jag vill. Var finns logiken i att ta lyckan ifrån mig nu.
- SARA
Sen försöker jag skriva uppsats och går omedvetet in med liknande inställning. Skriv det som känns och tänk inte på hur det kommer ner. Bara det kommer ner. Vilken hjärnhalva jag använder då spelar ingen roll men flödar gör det. I fem minuter.
Sen sätter en annan kroppsdel in. Kan inte fullt ut förklara vart den sitter men det strålar oundvikligt obehagligt mellan hjärta och övre magtrakt. Strålar upp i huvudet och allt vad som gäller processbedömning och kreativitet är som bortblåst. Det skakar i händer och tårkanaler och gräset och fågeln och livet saknar betydelse. Allt saknar betydelse.
Det är för mycket och var finns logiken i att inte kunna sortera bort det som inte behöver kännas. Vad finns logiken i att det vackraste gör så ont att se på. Vad finns logiken i att kunna rita det jag ser när jag ändå inte känner vad jag känner och inte kan tänka det jag borde och inte kan leva som jag vill. Var finns logiken i att ta lyckan ifrån mig nu.
- SARA
you got growing up to do
Där finns alltid musiken. Bland de förvirrade tankarna flyger toner och min nya drog heter Joshua. Bland avhandlingar och sommarsaknad sjungs orden som känns. Känns igen och lugnar.
i've been down this road before i walk out the door leave you on the floor sometimes you run and hide your foolish pride's what keeps me from giving you more so the best thing i can give to you is for me to go leave you alone 'cause you got growing up to do some day i'll return when it's time for payment in kind the churchbells are chimed you stand before me surrounded by lights dressed in white you threw flowers in the air this night but the best thing i can give to you is for me to go leave you alone you got growing up to do it looks like the rain is pouring down on me it's drowning me now and all i want is to come back home and this old corduroy coat is not keeping me drybut i can't think of what else to try that's why the best thing i can give to you is for me to go leave you alone you got growing up to do yeah the best thing i can give to you is for me to go leave you alone you got growing up to do
- SARA
i've been down this road before i walk out the door leave you on the floor sometimes you run and hide your foolish pride's what keeps me from giving you more so the best thing i can give to you is for me to go leave you alone 'cause you got growing up to do some day i'll return when it's time for payment in kind the churchbells are chimed you stand before me surrounded by lights dressed in white you threw flowers in the air this night but the best thing i can give to you is for me to go leave you alone you got growing up to do it looks like the rain is pouring down on me it's drowning me now and all i want is to come back home and this old corduroy coat is not keeping me drybut i can't think of what else to try that's why the best thing i can give to you is for me to go leave you alone you got growing up to do yeah the best thing i can give to you is for me to go leave you alone you got growing up to do
- SARA
på naturhistoriska
Jag och Emelie tillbringade halva lördagen på Naturhistoriska riksmuseét.
- SANNA
- SANNA
så fint
Det var väldigt fint igår. Så fint så jag nästan glömt att det låg plugg på schemat idag. Hemska, hemska artikel på engelska har plågat mig hela eftermiddagen. Klokare? Lite kanske.
- SARA
igår slängde jag ner honom från västerbron
Hela veckan har varit upp och ner och igår kom jag äntligen på vad felet var. Det sitter nämligen en lite jävul på min ena axel och jävlas mer än vanligt när jag börjar känna mig lycklig och tillfreds.
Igår slängde jag ner honom från Västerbron. Kanske låter brutalt men det var den enda utvägen. Aldrig mer.
Efter det spelade vi biljard. Ängeln och jag. Jag vann nästan varje gång.
Ikväll. Utgång. Taggar med Robyn.
- SARA
Igår slängde jag ner honom från Västerbron. Kanske låter brutalt men det var den enda utvägen. Aldrig mer.
Efter det spelade vi biljard. Ängeln och jag. Jag vann nästan varje gång.
Ikväll. Utgång. Taggar med Robyn.
- SARA
miss you more than i should
Lyssnar på Joshua Radin och tror allt ska kännas bättre. Det gör det liksom inte.
digging a hole and the walls are caving in behind me air's getting thin but i'm trying i'm breathing in come find me it hasn't felt like this before it hasn't felt like home before you and i know it's easy to say but it's harder to feel this way and i miss you more than i should than i thought i could can't get my mind off of you i know you're scared that i'll soon be over it that's part of it all part of the beauty of falling in love with you is the fear you won't fall it hasn't felt like this before it hasn't felt like home before you and i know it's easy to say but it's harder to feel this way and i miss you more than i should than i thought i could can't get my mind off of you and i hate the phone but i wish you'd call thought being alone was better than was better than and i know it's easy to say but it's harder to feel this way and i miss you more than i should than i thought i could can't get my mind off of you can't get my mind off of you and i know it's easy to say but it's harder to feel this way and i miss you more than i should than i thought i could can't get my mind off of you
- SARA
digging a hole and the walls are caving in behind me air's getting thin but i'm trying i'm breathing in come find me it hasn't felt like this before it hasn't felt like home before you and i know it's easy to say but it's harder to feel this way and i miss you more than i should than i thought i could can't get my mind off of you i know you're scared that i'll soon be over it that's part of it all part of the beauty of falling in love with you is the fear you won't fall it hasn't felt like this before it hasn't felt like home before you and i know it's easy to say but it's harder to feel this way and i miss you more than i should than i thought i could can't get my mind off of you and i hate the phone but i wish you'd call thought being alone was better than was better than and i know it's easy to say but it's harder to feel this way and i miss you more than i should than i thought i could can't get my mind off of you can't get my mind off of you and i know it's easy to say but it's harder to feel this way and i miss you more than i should than i thought i could can't get my mind off of you
- SARA
men då kan vi lika gärna gå och dö
Sara-Louise har börjat skolan och det känns så rätt det kan bli. Det är genom kreativiteten lyckan föds.
Sara-Louise har börjat träna efter sommarens onda knä. Sats-kort inhandlat och långpromenader står på var dags schema. Vältränad är det nya svarta.
Sara-Louise är mycket glad över att älsklingen kanske ska bli pappa till våren.
Sara-Louise är absolut inte gravid så detta kommer tack och lov inte bli någon jobbig mammablogg men kanske dock lite valpig om några månader.
Sara-Louise försöker tänka positivt i alla situationer men just nu hänger något över axlarna, kanske är det hösten, kanske är det livet. Kanske är det tvivel.
om vi verkligen vill leva, bör vi genast börja försöka;
om vi inte vill så gör det inget, men då kan vi lika gärna gå och dö
W.H. Auden
- SARA
Sara-Louise har börjat träna efter sommarens onda knä. Sats-kort inhandlat och långpromenader står på var dags schema. Vältränad är det nya svarta.
Sara-Louise är mycket glad över att älsklingen kanske ska bli pappa till våren.
Sara-Louise är absolut inte gravid så detta kommer tack och lov inte bli någon jobbig mammablogg men kanske dock lite valpig om några månader.
Sara-Louise försöker tänka positivt i alla situationer men just nu hänger något över axlarna, kanske är det hösten, kanske är det livet. Kanske är det tvivel.
om vi verkligen vill leva, bör vi genast börja försöka;
om vi inte vill så gör det inget, men då kan vi lika gärna gå och dö
W.H. Auden
- SARA
örngott
I dag har vi fortsatt med broderi och jag har börjat på ett litet örngott med mina initialer på. Rött och rosa så det passar mitt rum.
Lite övning till så ska alla mina vänner få var sitt lakansett, jag lovar.
- SANNA
Lite övning till så ska alla mina vänner få var sitt lakansett, jag lovar.
- SANNA
vad tänkte vi nu då
Ja vad tänkte vi nu då genom att slänga ihop ett gäng relativt bra och etablerade skådespelare och låta dom spela ytterst tråkigt och ogenomarbetat i en historia helt utan mening och kärna. Lägg in dålig regi och tråkiga fördomar på det och den svenska filmen puss är hemma. Eller fanns någon annan tanke Johan Kling? Att göra ironi över den svenska filmen, ironi över de fria teatergrupperna arbete och så ytterligare en tanke om att man inte ska fatta den ironin. Kanske. Kanske inte värd att se.
- SARA
- SARA
