systerkärlek

i(s)-landsproblem

värnar om traditioner

Vi är allt två systrar som värnar om traditioner vi. Vi köper tillexempel en rosa plastgran och klär den redan i november.

- SARA & SANNA

två timmar kvar

Vaknade för två timmar sen och var säkra på att någon hade bruit sig in för att rånmörda oss. Kom på att vi har en inneboende kvar och hjärtat lugnade sig lite när vi förstod att det var han som snubblade upp för trappan.

Även den fruktansvärt illamående kroppen har lugnat sig lite sen igår, men borta är den inte. Så sjukt ovärt att ligga bort en hel lördag och sen fortfarande må kasst på söndagen. Kan inte sova mer heller så kollar lite Housewifes och väntar på att coop ska öppna så jag kan gå och köpa lite bak up croissants. Tror det är det enda som kan hjälpa för att få mig på fötter igen, det och möjligtvis saffransgifflar och glögg. Två timmar kvar.

- SARA

som om jag inte sovit på hela natten

varför känner jag mig inte sugen

Skrev på kontraktet igår. Men februari har bara tjugoåtta dagar kom vi båda på, men vi får flytta in redan på måndag. Bye bye drömkåk.

Praktik på schemat idag. Tar igen mina missade dagar så jag kan få ut ett high-class-betyg från mina små universitetslärare. Lärare var det ja, men varför känner jag mig inte sugen på att gå till skolan och låtsas (ett ord som var gång är lika svårt att stava till) vara lärare då?

I Blame Coco en stund och funderar på det.

- SARA

det måste vara så

Sitter i sängen och myser framför Desperate Housewifes med en kopp kaffe på min fina nya Alice in Wonderland-inspirerade bricka från Lagerhaus.

Boendet i Djursholm blir helt plötsligt kortvarigt så mer saker måste bort (just därför köper jag fler) och i stort sett alla möbler säljas så vi slipper flytta så stora lass. Kläder, symaskiner och skor har prio ett, sen får vi klara oss. I början av mars måste vi återigen ha något nytt, men det får lösa sig. Bara ingen skiljer oss åt. Systerkärlek mot världen, det måste vara så.

- SARA

och sen är det slut

Nu är vi inne på sista veckan med sömnad, efter denna blir det vävning i två veckor och sen är det slut. Det betyder att i slutet av denna vecka ska mina sydda plagg vara klara. En väst och en cykelväska ska göras klart.

- SANNA

sen ropar vi hej

Det är nästan klart nu. Ska skriva kontrakt på onsdag sen ropar vi hej för en tvåa i Djursholm.

Tills dess sorterar vi och skänker och slänger för fullt. Fyra påsar med kläder och skor, två påsar med saker ska till närmaste bästa loppis för att få nya ägare, men mer ska bort. Denna gången är vi hårda. Det som inte använts under detta år går helt bort. Det som inte används det senaste halvåret går också helt bort. Bort, bort, långt bort.

- SARA & SANNA

lika fin som denna helgen varit

Tillbaka i Stockholm känns nu bra, inte dumt alls och har haft en mycket trevlig helg med finbesök i form av Linns pappa med familj och vår kära Josefin.

Det har varit bio (recension kommer), öbesök (men det blir inget öboende), mycket mysig husmiddag (med trevligaste sällskapet på länge), fotografiska museet (lite smakprov nedan), fika i mängder (och kaffe i mängder), bad i bubbelpool (bättre än träning en söndagskväll på sats), lägenhetstitt (kanske blir den vår) och nu mer fika, Beck och massa mys i huset.

Skönt att åter igen vara med de två bästa framför en trevlig svensk kriminalrulle med saffransgifflar i hand och vintern susande utanför. Nästa vecka är lite oklar, men blir troligtvis lika fin som denna helgen varit.

foton från underbara fotografiska

- SARA

kanske någon annan gång

Joshua igen nu då.

Det går att lyssna nu utan att gå sönder.

Den rätta kommer kanske någon annan gång. Kanske till tonerna av Radin, kanske utan toner och kanske inte alls.

i should know who i am by now
i walk the record stand somehow
thinkin' of winter
the name is the splinter inside me
while i wait

- SARA

tjuvtitt

Ännu en liten tjuvtitt på två färdiga plagg till slutprojektet.

- SANNA

som tur utan retur

Sara-Louise, mamma och pappa Nilsson var tre av tretton tappra Ulrichamnare som vågade sig till biografen i går kväll. Bra jobbat av oss tretton säger jag, lite smått trista invånare säger jag också, fast det är väl illa om man råkar missa Äntligen hemma eller något annat överskattat tisdagsprogram.

Glada är vi för att vi gick dit. Först för vi träffade på några gamla bekanta, några mycket trevliga sådana, och sen för det var en otroligt givande film som bestämde sig för att visas. Ger man, så får man. Vi gav åttio kronor och vi fick en Cornelisresa skapad av Amir Chamdin. Lite svaj med skådespelarna i början men sen tappade jag all analytisk förmåga och jag försvann in i en liten dimma av trubadurtoner, kärlek och missbruk.

Sanningen tycks vara att vi alla dör ensamma, mer eller mindre ensamma, men alltid alena. Det känns också som trots att jag kan ifrågasätta synes i några av hans gamla visor så finns där en kärna av tanke. En tanke från en människa. En fantastiskt spännande människa. Jo så är det nog.

som fågeln ur sin bur. som isen när det våras. som kärlek när den såras.

som tur utan retur.

- SARA

den är inte bara praktisk

På höstlovet inhandlade jag en mycket fin ask till mina nålar, den är inte bara praktisk utan förgyller även mina dagar och min mönsterkonstruktion.

- SANNA

ja visst är man för gammal för det

Efter fyra timmars sömn och fyra timmars jobb sitter hon på litet fik i Ulricehamn och är ganska tillfreds så länge hon inte behöver träffa på allt för många Ulricehamnare man kanske en gång påstods kände.

Men risken är väl ganska stor ändå, när jag hela eftermiddagen och kvällen håller mig kvar i Åsundens pärla. Jag ska först till banken och diskutera hur jag ska pensionsspara mina 201 kronor jag har på mitt sparkonto och hur jag ska aktieinvestera mina 234 kronor jag har på mitt lönekonto. Efter den (för banken) lilla utmaningen ska jag traska backen upp till Sim och Sporthallen och svettas några timmar, innan mor och far kommer och hämtar lilla slutkörda Sara-Louise, bjuder henne på en stor påse godis och bio på Folkets Hus.

Ja risken är ganska stor att man träffar på någon. Men vad gör det när allt kommer omkring.

För visst är man väl för gammal för att nojja sig över gamla ragg och några ärkefiender från ungdomen, när man återkommer till den lilla staden Ulricehamn efter mer än 40 år ute i världen? Ja visst är man för gammal för det.

- SARA

en annan sak jag tänker på

Som sagt håller boendeletandet lite smått att ta kål på mig och att tänka att det alltid ordnar sig kan man ju tänka men det kanske inte ordnar sig och det måste man ju också tänka på.

En annan sak jag tänker på är en idé. En ganska bra idé. Jag behöver Sannas hjälp bara så ett Systerkärlek-möte måste bli av i helgen när tåget styr mot Stockholm för att styra upp saker. Måste få lite struktur, kan ju i och för sig börja med att gå på den där ekonomiska rådgivningen på Ulricehamns Sparbank i morgon. Man fyller ju ändå tjugofem om två och en halv vecka. Tjugofem. Den siffran tar kål på mig.

Kanske bäst att gå och lägga sig, innan denna dagen tar kål på mig.

- SARA

med ganska vänlig hälsning

är de vänner (utan frågetecken)

Helgen har varit så underbar som den bara kan vara. I fredags myste vi lite barhäng och sen blev det faktiskt ett litet Stickybesök och en natt som aldrig tog slut.

I går spenderade jag hela eftermiddagen på Soho tillsammans med Maria och Jane. Underbart mysigt ställe med mina underbart fina vänner. De vänner som man för alltid vill ha kvar i sitt liv är de vänner som bryr sig, lyssnar och bara känns helt självklara.

Lördagskväll hemma i soffan hos min pärla i Kungälv. Vi somnade rätt gott, rätt tidigt.

Nu blir det att ta grön express in till stan igen för fika men min söta Matilda och sen blir det träning på Sats innan hemfärden och pappafirande ikväll. Kan livet kännas bättre tro.

- SARA

lysande lycklig

Lämnar skogen och Horshaga för några dagar väster ut. Även fast vädret utanför bussfönstret ser grått ut så lyser det liksom inifrån. Ska träffa så många av mina solstrålar under helgen så man kan ju inte bli annat än lysande lycklig.

- SARA

med andra handarbetstanter

Jo för idag har jag varit på stickkurs i mammas butik. Min julklapp nummer ett börjar bli klar. Eller mer klar än var den var. Det är allt roligt att vara en handarbetstant och umgås och dricka kaffe med andra handarbetstanter.

Imorgon ska jag däremot lämna stickningen och ta bussen mot västkusten igen för att träffa många av de fina som i det fina bor. Fin helg kommer det bli i mitt mer och mer fina liv.

- SARA

slutspurten

Nu har vi börjat med vårt slutprojekt i skolan, slutspurten är officiellt igång och det är bara fem och en halv vecka kvar till skolavslutningen. Temat på slutprojekten är "en resa" där jag tänkte göra mig en cykelresa, där jag bland annat ska sy en blus och sticka en body.

här är en liten tjuvtitt på blusen som senare ska vara rosa.

- SANNA

kul idag

Saker som var kul igår...

* Mina nya punkfåglar i keramaik

* Sticka

* Se på Sally

* Inreda

* Städa

* Slänga bort onödiga saker

* Komma på mitt nya koncept

* Träffa min fina underbara Emelie

Saker jag tycker ska bli kul idag...

* Mina nya punkfåglar i keramik

* Sticka

* Se på Sally

* Inreda

* Städa

* Slänga bort onödiga saker

* Tänka på mitt nya koncept

* Träffa min fina underbara Annika

Saker jag tycker är tråkigt i går, i dag, i evighet...

* Morgonpasset i P3

- SARA

sol med lite frost på

där hos min syster

Det finns mycket omkring oss som sliter och drar åt fel håll och får oss att känna det vi inte vill att vi känner.

Livet tycks te sig så, med motgångar, skoskav och falsksång. Vi kan skylla på andra, på samhället, på livet, på jorden, på atombomben, på vintern, på cancer, på mögel, på särskrivningar eller på räntan men i slutändan är det upp till oss själva att vilja förändra inuti oss själva om allt inte känns så som vi ville att det skulle kännas.

Jag vet att jag vill förändra, i mig, jag vet att jag kommer förändra, i mig, jag vill aldrig behöva må dåligt igen, inuti och utanpå. Jag har liksom bestämt mig för det. Jo för det finns en mening med det. För innan det personliga beslutet kommer kan ingen annan heller hjälpa oss.

Så vitt jag vet så har vi bara ett liv. Ett ynka litet liv och tjugofem av de ynka åren snart gått åt och inte är det någon ide att räkna ut hur stor det som gått åt till tårar och vemod för nuet är det enda jag och du och vi kan göra nått åt. Precis just nu ser jag en sol med lite frost på. Frosten tinar och det gnagande försvinner i mig. I mig. Men du då?

- SARA

mot västkust

På tåget nu mot väskust och vårt mycket efterlängtade Göteborg. Kvällen börjar med box på SATS, övergår i teater på Stadsteatern och vad natten sedan bär oss är en obesvarad fråga. Kanske Sticky. Kanske Nef. Kanske Andra lång. Kanske att kvällen blir natt som blir morgon ute i göteborgsdimma.

- SARA & SANNA

och drottningen är sjukt snygga

väldigt fin sak

Spederade några timmar i mammas butik idag. För att jag nu råkar vara ledig till den 20 januari är tanken att jag ska börja sticka. En väldigt fin sak ska jag sticka, det ska bli en julklapp och den har inte med nykterhet att göra. To be continued.

- SARA

sjukt snygg form

Det var inte bara koppar från taika och fika med farmor jag blev kär i på iittala outlet i Borås igår. Syndigt mycket snyggt. Önskelista för 25års-jubilör börjar ta form. Sjukt snygg form.

- SARA

särskilt två av dom

Åter igen en lång och händelserik dag på landet, och i stan.

Ett så kallat påbörjat inredningsjobb, lite sådär. Ett köksluckeletande. Ett datorinköp gånger två, alltså två datorinköp. Fika och hemfärd och träning och tevemys. Bonde, Berg och Välkommen åter.

Så har jag plockat upp lite av loppisfynden från igår. Måste få titta på dom lite innan de får åka med upp till huvudstaden och bli flitigt använda. Linn kommer bli otroligt lycklig när de gör entre i vårt hem, särskilt två av dom.



- SARA

då rullen ska bytas

Ikväll har vi nog sett en av sveriges finaste filmer.

Innan dess har vi räfsat mer löv, klippt häck, slängt skit på tipp, fyndat på loppis, fått underbar massage och picknickat i mammas rav4. Tio i sex klev vi in på Dalstorps biograf, köper popcorn på påse och sätter oss tillrätta för att avsluta dagen med ett biobesök, med paus (då rullen ska bytas).

Ja hej vad fin den var, är nästan i trans. Så fin så alla problem känns som bortblåsta och att regnet faller och mörket kryper nära gör inte ett dyft. I rymden finns inga känslor var det bästa som kunde hända denna dagen. Detta året kanske till och med.



- SARA & SANNA

även de bruna