systerkärlek

..ger dessvärre en icke så välsmyckad upplevelse.

En påspädd förlegad kvinnosyn med oklart syfte om att väcka, snärja eller konservera. En lite svagt förståndshandikappad Julia som inget annat ger vika för än sin dumhet och den unga kåthet hon inte kan stå emot. En Romeo som inte riktigt menar vad han säger men som ändå maler på i långrandiga monologer utan känsla plus ett gäng statister och småroller som springer ut och in utan riktning eller vilja att vara på plats.

Om det är en uttjatad historias oförmåga att möta publik som redan kan slutet, känslorna som inte får fäste eller insikten om att kärleken är den värsta av mekanismer som på jorden flurerat. Långt och förljuget känns det vilket som.

Ändå finns delar i den som lyfter, språkets skönhet till trots i en ändå så ärlig tolkning av Julia och ett hopp om människans godhet i den fina Amman. Mercutio han lever, men tyvärr är resten dött lopp och när Fursten avslutar föreställningen med "ingen historia har rört oss mer än den om Julia och Romeo" med en ton av "det var roligt att ni kom men vi har redan spelat i flera månader och har en föreställning i morgon också" så känns det som att verket kanske skulle göra bäst av att vila en så där hundra år för att sedan kunna ge författarens intensioner rättvisa igen.

Säsongen är här och snart finns det äntligen svenska små gubbar också. Tills dess får vi hålla oss till godo med de belgiska. Till ostkaka, till frukost och till frukost igen och dessutom har vi haft dem på pannkaka idag. Vilket bär va.

Det är väl till allmänkännedom att vädret varit fantastiskt. Glass och mys och mycket balkong och lite brygga. Sakta börjar molnen tätna. Det blir plugg inomhus hela helgen. Går allt som det ska så är allt klart tills nästa fredag. Vad som komma skall står i stjärnorna och stavas up in the air.

Lämnar skogen och vitsipporna. Stockholm väntar. Massa måsten väntar.

Fint kan det ju också bli, om man väljer att se det så. Jag kanske skulle välja att se det så. En sak i taget är min nya riktlinje. Lätt att säga, svårt att genomföra. En månad och sen är jag fri. Fri från måstena och redo att gå vidare. Hoppas jag. Förvirrande. Just precis vad det är det.