fler minnen från hästtider
...dags att pröva lite större hästar
På övre bilden rider jag på en av ETs Ridcenters ponnyer Tottsie
Den svara skönheten nedan är min älskade och mycket saknade Fine Ess. Hon fick tyvärr problem med luftvägarna och vi var tvungna att avliva henne efter några år. Men vi hade en underbar tid tillsammans.
Samtidigt som jag hade Fine Ess köpte jag också Aurora. Hon var en Fullblod/Connemara korsning och när jag fick henne var hon bara riden rakt fram i skogen. Men jag fick riktigt fin ordnining på henne.
Efter några år och en mycket givande period med Aurora sålde jag henne till Orust och köpte istället det Belgiska Halvblodet Grace.
Jag och Grace tränade och tävlade väldigt mycket men vi funkade aldrig riktigt ihop. Hon var en fantastisk häst men mycket känslig och efter några år bestämde jag mig för att sälja henne och börja leta efter en ny polle.
Det var nu sista året på gymnasiet och mycket med studier m.m så istället för en ny häst blev jag medryttare på en av ridlärarnas hästar och köpte Alfons istället och blev delägare i Sannas nya ponny Flowerhill Smokey.
Nu har vi bara lilla Prima kvar hemma och Sannas andra ponny, Red Surprise, som också ska säljas nu. Inga hästar kvar och vårt fina stall pappa byggt åt oss kommer för första gången på många år stå tomt i vinter. Jag hoppas att det snart kommer flytta in nya hästar där. Fram till den dag jag själv köper häst igen och hittar tillbaka till något av det underbaraste som finns.
- SARA
minnen från hästtider
Stallbesök väcker hästminnen...över 15 år med dessa fyrbenta underbara djur sätter spår....
När lilla jag var fem år började jag rida på ridskola. Jag drömde varje natt om att jag hade en egen Fjordhäst och när jag var åtta lyckades jag och Stina äntligen övertala mamma och pappa om att köpa oss var sin. Lina och Stella.
Lina, hon var min och det finaste jag hade sett. Jag var förälskad och den lyckligaste flickan i världen.
Stina, jag och lilla Sanna red för fullt på våra fina (men lite väl stora och starka) fjordingar...
...och Lina gick mest alltid åt det håll hon själv ville....
...men visst älskade vi våra första alldeles egna hästar med hela våra hjärtan
Efter två år fick allafall mina små armar nog och Stina fick ta över Lina och jag fick istället två små B-ponnyer. Daffne och Prima. Passade mig lite bättre....
Stella och Lina finns tyvärr inte kvar i livet. Prima har vi fortfarande kvar här hemma men hon mår inte så bra och är gammal nu så det kanske blir sista sommaren hon går här. Men så mycket minnen jag har med denna 122cm lilla ponnyn så det är inte lätt beslut att ta om hon ska få vandra vidare eller inte. Har önskat så många gånger att mina hästar kunnat prata med mig.
Fortsättning följer....
- SARA
cykelkväll
Jag har inte träffat Johan på en vecka så i dag passade vi på att träffas lite extra mycket. Vi gav oss ut på en liten utflyckt med cyklarna (tyvärr glömde jag minneskortet till kameran så blev inga bilder) åt indisk mat och hade det riktigt trevligt. Efter det tog vi oss hemåt och kollade på "I taket lyser stjärnorna". Snyftfilm. Nu ska Johan gå till jobbet och jag ska sova, i morgon blir det jobb igen. 
-SANNA
jessica
Min fina Jessica var ju och hälsade på mig igår. Det var så underbart att få träffa henne. Fina fina Jessica ska jag börja umgås mer med, vi bor ju inte alls långt ifrån varandra. På fredag blir det att träffa sötnosen igen och då hemma i Ulricehamn. Tack för igår Jess!!
tänkt om livet börjar imorgon
...eller tänkt om det började för flera år sen men man inte märkt det. Kanske kommer det om tio år kännas precis som nu bara det att man ha ångest över att man är 33 och inte 23 som nu.
Jag har den senaste veckan varit sekunder från att bli överkörd av en spårvagn, tre bilar och en cykel. Tänk om livet börjar imorgon och man inte fick uppleva det för man var platt under en bil eller mosad av en spårvagn.
Men ikväll tvivlar jag på att det någonsin kommer börja för mig så nästan gång kanske det är lika bra att man är en sekund tidigare ute från lägenheten, smärtan kanske är skönare att ta så där brutalt och direkt än under så många år som den hittills funnits, gnagit och sparkat, lika många år till skulle jag aldrig orka.
sara & sanna
sitter och tänker på min bästa vän och syster sanna....vi är bra på så mycket.....hon och jag
vi är bra på att dansa
vi är bra på att sjunga
vi är bra på att göra mindre smickrande miner
vi är bra på att dricka rödvin och andra färgglada drycker
vi är väldigt bra på att slappa (även fast sanna är bäst på det)
vi är bra på att bråka, gråta och bli sams igen
vi är bra på att spela yatzy
vi har bra humor
och dessutom är vi sjukt snygga 
i helgen åker systrarna till Stockholm, akta dig huvudstad...det kan bli farligt
stolt storasyster
min fina sanna - foto sofia olander
Musikalen var tyvärr inte jättebra men min syster var så himla duktig. Tydliga karaktärer och så underbar energi. Vi kommer göra succe i våran teatergrupp hon och jag.
oliver twist - gänget. sanna längst upp till vänster i skägg
vi har alla våra egna sanningar
du har din och jag har min
jag blir förälskad på mitt sätt och du på ditt
anklaga inte och döm inte för vi alla har våra egna sanningar
min sanning är som den är, många gånger väldigt svår att förstå sig på
det är jag medveten om men vad som händer inom mig går inte att styra
känner mitt hjärta kärlek efter två veckor så gör det
två veckor. två månader. två år. min sanning har ingen tidsuppfattning
min sanning tänker inte före den handlar
min sanning kastar sig ut och hoppas på att någon tar emot
min sanning är lika huvudlös som jag själv
och det är där vi går hand i hand med huvudet under armen nu
din sanning är en helt annan jag vet
det brister
det var så sjukt kul igår och jag och sabina dansade och hade underbart. Helt plötsligt brister allting och jag bryter ihop på vägen hem. Det var kallt. Så himla kallt.
Nu är det ny dag men jag har sån sjuk ångest över att jag inte är i skolan. Jag är inte ens bakfull men mådde så dåligt i morse så jag orkade inte gå upp. Det sitter en liten jävul i mitt huvud och drar i en spak. Han drar och så säger han "fall" och så faller jag. Djupt och okontrollerat. Den jävulen ska förgöras. Jag hatar honom. Ja vet att det är en honom och jag kan ana vad han heter.
vårsol över göteborg
Så jäkla skönt väder vi har här i Göteborg idag. Imorse var det jättekallt när jag gick till jobbet men nu har solen varit framme hela dagen och det är kanonskönt, nästan lite vår. Nu skulle man ha någons hand att hålla i och ta en promenad till. Men jag får ge mig ut själv, inte mer med det. Jag är inte bitter....
Fick allafall ett så underbart sms av min fina vän Rebecca i förmiddags. Det piggar verkligen upp att veta att man har så fantastiska vänner som henne. Synd bara att hon inte bor här i Göteborg. Men om drygt en månad åker jag upp och hälsar på henne i Linköping. Längtar.
Lisa....Vi kan nog plocka fram våra longboards snart...äntligen...bara dom kan sopa undan lite sand från gatorna...
nyickeförälskad
gick runt som i ett lyckorus hela eftermiddagen igår. log fast det just började regna när jag gick från skolan, log när jag såg mitt grymt ostädade rum och på gymmet, svettig och hyfsat ofräsh kände jag ändå att glädjen bara välde ur mig. har bara kännt så här när jag har varit nyförälskad. så slog det mig. jag har gått och blivit nyickeförälskad.
till sommaren flyttar min underbara sanna till göteborg, längtar
det kommer bara leda till något ont
synd bara att jag inte kom att tänka på det innan jag påbörjade något med honom
ge mig lite stockholm eller helst ett annat land där mina öppna sår kanske kan få lite tid att läka
undrar om jag längtar så från göteborg för att jag inte kan komma härifrån
det jag inte kan få är det jag mest av allt vill ha
men jag är inte avundsjuk
Det är bara det här med lördagar och alla familjer och kärlekspar som är ute och traskar i mitt underbara svenssonområde. Jag har ju Alfons men han är svår att prata med om livet svåra frågor och ännu svårare att hålla i handen. Dessutom börjar skolan snart och då har jag inte ens honom. Fördelarna med att vara singel blir bara färre och färre för varje år. Men hur svårt ska det vara att hitta någon egentligen. Jag är ju varken ful eller dum i huvudet, ja vad jag vet allafall.
Måste måla om mitt soffbord. Trodde det var en bra ide att köra dammsugaren över det häromdagen istället för att hämta en trasa.
i know you´re married but i´ve got feelings too
sara och alfons ut i kylan
tur alfons är här annars hade jag inte orkat gå upp ur sängen
det regnade igår och idag är det kallt och asfalten är som is
is som inne i mig
jag tror tårarna har frusit med
orkar inte gråta mer
men varje kväll är dom tillbaka
det regnar i göteborg
och regnar i mig
hur kunde allt ändras så inom dig
I´m not the one you want, babe, I will only let you down
No. It aint me babe
It aint me you´re looking for babe
hur kan det inte vara du
jag undrar om det hade regnat i stockholm också
hur allt blev som det inte skulle bli
Antar att allt började i mars för nästan 24 år sedan kanske var det då hennes syster fyllde ett, kanske var det dags för något så obetydligt underbart att komma till.
Hon fick säkert en lika bra barndom som andra barn, hon fick säkert en likvärdig ungdom som många andra, men hon blev aldrig som någon av dem hon blev den unga tjej som folk utnyttjade, som utnyttjade andra, och som fortfarande har ett osäkert hjärta då hon ser någon i ögonen. Hon ville så mycket och ville egentligen alla så väl men hon vägrade låta någon röra henne. Hon grät när vännerna inte visade förstå detta beteende, hon grät när någon slog tillbaks. Hon hade en förmåga att ty sig mer till de varelser ingen såg eller ingen förstod men aldrig grät hon så mycket som när även dessa tog avstånd.
Har du någon gång kännt att du är alldeles ensam att du inte har någon du kan räcka ut handen till och få ett hjärta tillbaka. Det har hon. Hon vet hur det känns när de mänskliga faktorerna drar i de trådar ingen kan kontrollera. Hon vet hur det känns att hata. Hon har vänt all kärlek i hat hon har vänt allt det vackra till någon ful ondska. Det värsta utav allt är att hon flera gånger vänt sig själv ryggen genom att övertala den lilla människa att hon inte är något att ha. Att allt det elände hon sitter i beror på henne själv. All den självförvrängda synen beror på kärlek hon vände över i hat, kärlek hon aldrig fick uppleva fullt ut.
Han fanns där flera gånger men varje gång tog han sina skor och gick. Han lovade egentligen ingenting och han gav därmed ingenting heller men det var det hon trodde att han en gång skulle göra, någon av dessa honom. Någon av dessa som berättade om framtidens vackra fasad. Tillsammans skulle dem göra allt till döden skar ut hjärtat på den ficka som blev kvar efter hon lagt sig i hans säng. Ensam utslängd ur hans liv dagen efter då kärleken börjar ta annan form, och då allt blir jobbigt för den man som tagit med sig något hem som han inte vill behålla.
Plötsligt upptäcker man hur vackert något är, plötsligt upptäcker man hur vackert det är om man bara tar sig tiden att titta. Men alla oärliga ord gör det omöjligt att tillslut se det vackra i det som aldrig talar sanning. Människor har ett underligt sätt att behandla varandra på. Människor har ett obegripligt sätt att hacka sönder varje beståndsdel av vad de får tag i och både svälja och spara sparka och krama på den som en gång i tiden inte ville att någon skulle röra henne.
Men hon börjar lära sig av allt som hänt, hon börjar förstå att dessa tidigare vackra själar som bjöd in henne bara ville komma innanför skalet för att skära lite mer i det redan såriga. De tårar som kom efter varje erövring utan kärlek kommer aldrig att rinna ner för hennes tonårskinder längre. Förhoppningar som brunnit månader efter att han glömt hennes namn är nu mycket lättare att slänga tillsammans med minnet av den som aldrig kommer ringa. Jag tror att en dag kommer hon bli lycklig. För de små minnen av de påfrestande västländska attityder som skar upp hjärta efter hjärta utan att sy igen såren vänds numera bara till minnen av en man som förlorat något underbart, underbara Sara
