systerkärlek

I dag har varit en sådan dag då jag ångrar att jag går på väddö folkhögskola. Jag längtar hem så otroligt mycket och hade gärna haft lov en vecka till. Det är så jobbigt att åka i från alla där hemma och resa flera mil, långt bort.

Nu ska jag nog krypa ner i sängen och glömma allt det tråkigt, se fram emot imorgon när jag ska väva en fin väv och längta till helgen då Johan kanske kommer hit. Fina fina Johan.



- SANNA

Det är på västkusten ni är som finast.

- SARA

i horshaga oktober 2009


i ulricehamn oktober 2009


i mammas affär oktober 2009



i göteborg oktober 2009




i göteborg november 2009


i horshaga november 2009




i göteborg december 2009

På vägen hem nu. Har inte vart väster ut sen i Januari och just nu känns det så himla bra att åka hem. Träffa alla fina.

- SARA

Timmarna bara går och går. Har massa jag måste läsa men inte blir jag klokare. Med andra ord fattar jag faktiskt inte något av vad jag läser idag. Suffixer hit och satsdelar dit och jag börjar bara gråta för jag saknar Alfons så. Saknar mamma och pappa och vill inte att Sanna ska åka hem till Väddö.



Jag blir ensam i huset igen för Sofie är inte här och Linn firar väl också alla hjärtans dag på så sätt man ska göra det. Tillsammans med den eller dom man tycker om.

Tycker alla hjärtans dag borde avskaffas för den skapar mer ångest än vad den skapar kärlek.

Kärleken lever så vackert runt omkring oss ändå, den behöver vi inte ha en speciell dag för att fira. Ångesten däremot är en konstruktion av dessa dagar då ensamheten står så uppenbart och knackar på när ingen är hemma. 

Ingen är hemma, mer än jag, jag och mina hemska böcker som en vanlig söndag skulle vara intressant och givande men nu trycker ner mig i skuld och hopplöshet. Berättar för mig om hur hjärtat saknar beröring.

En vanlig söndag skulle det inte saknat någonting.

Jag hade njutit av den kärlek jag har. Inte ens reflekterat över saknad.

- SARA

God morgon i Stuvsta. Slirat runt på fantastiskt oplogade trottoarer i över en timme. Inte vidare roligt med morgonpromenadert i denna halkan, men det får gå. Snart kommer våren. Ganska snart allafall.

Tur Sanna kommer på fredag för jag vill umgås. Linn sover. Sofie ver jag inte riktigt var hon är. Skulle ju vara bra med lite fler vänner. Får ta och skaffa mig det. Idag kanske.

Saknar Alfons mycket med. Har man honom hos sig behöver man ju aldrig känna sig ensam. Skulle kunna tänka mig att gråta en liten stund men det tänker jag inte.

Tänker istället klä mig i fina kläder, ta några böcker i väskan och ge mig in till stan. Hitta en mysigt café. Sitta och läsa. Sen leta upp stadsbiblioteket och skriva ut massa bra papper. På universitetet måste man skriva ut massa papper. Därför tänker jag köpa mig en skrivare när jag fått pengar från CSN. Tills dess bibblan.



- SARA

Fikan med Anna-Maria och Sandra var fantastiskt trevlig. Så underbart att fått lära känna två så ödmjuka och jordnära människor som er två och det är bara hoppas på att vår vänskap varar för evigt.





Efter en fin fika med massa gott från Villa Villekullas kakbuffé så åkte jag hem till Jane och Niklas vilka jag spenderade restan av den fina, sista, kvällen i Göteborg med.




Jag kommer sakna min Jane så sjukt mycket, hon har kommit och bli en av de vänner som satt mest prägel på mina år i Göteborg. Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta. Underbara Jane.

Kan ni ändå tänka er att jag redan är hemma. Redo för att kliva i säng, sova så skönt tills morgonen kommer. Vad lycklig jag är. Vad lycklig.

- SARA

Jag och min fina Rebecca har haft en fantastisk eftermiddag med fika på Condeco och mys på Liseberg. Men nu har hon tyvärr återvänt till Linköping. Så fort jag träffar min fina så känns det underbart. Det gör inget om det går ett halvår, det är lika naturligt att umgås ändå. Så är det med bästa vänner.

Jag hoppas även Rebecca flyttar sig mot huvudstaden nästa år. Vore helt underbart.





- SARA

Det var ett år sen nu. Ett år sen jag satt med tårarna i ögonen när skolan sjöng för mig i matsalen. Tårarna var inte av glädje utan av ren och skär smärta. Jag hade så sjukt ont den dagen. Den tiden. Dom månaderna. Längre ner i djupet än förra vinterna har jag aldrig simmat.

Jag träffade en liten vän i November som gjorde dagarna lätta. Lätta i två veckor till allt kastades omkull, han tog ifrån mig så mycket, som han nog inte själv fattade varför. Vet inte vad det var som gjorde att han träffade så hårt. Eller var det bara den lilla klassiska droppen som fick bägaren på vanligt vis att rinna över. Ont gjorde det vilket som. Varför kärlek som ska vara så vackert alltid kändes så tomt för mig, var en fråga som aldrig fått något svar.

Allt föll, hela födelsedagen var en mardröm utan like och fastän jag var omringad av många fina vänner mot kvällen, stampade lilla vännen in och trampade på mig åter igen. Höll fast så hårt att jag inte ens försökte ta mig upp till ytan. Bestämde mig för att aldrig kliva upp ur sängen igen, att detta var sista gången och om livet inte vände av sig själv tänkte jag inte hjälpa den på traven, allt för mycket krav, allt för mycket smärta.

Detta året har blivit en nystart. Jag märker det nu. Helt plötsligt när världen vänds upp och ner och man hamnar underst måste man tänka efter vad som är viktigast. Det viktiga har jag hos mig hela tiden och dom som är viktigast för mig försvinner inte. Min nya lilla vän hjälpte mig mycket han också, även fast han är borta nu känns det inte alls lika tomt. För mitt egna hålrum är uppfylld av liv.

Denna dagen. Idag. Det är åter igen min dag och ett år senare och äntligen känns det som jag är på väg upp på berget jag aldrig varit uppe på. Fast att Sverige försöker med all sin kraft och med alla sina fula knep ta ner mig på jorden så vägrar jag fortfarande. Livet är underbart och jag är så tacksam för det. Kanske krävs det en riktigt djup dal för att man ska kunna ta sig upp på toppen.

Idag vill jag inte göra annat än att fira att jag föddes för tjugofyra år sedan, för det är väl det som födelsedagar är till för.



- SARA

Kan inte tänka på det utan att tårar bränner, kan abslout inte se henne i ögonen.

Vi träffades första gången nittiotre. Hon har varit mig nära så länge, men när vintrarna kommer får hon svårt. Andas är inte så lätt när strupen täpper till och man har hunnit fylla tjugosex.

Det är mitt beslut att ta fast det egentligen inte alls är mitt. Det är i ju inte mitt ljus som ska släckas och inte min kropp som ska läggas ner i den kalla decemberjorden. Tänk om allt bara blir kallt och mörkt, tänk om den där himlen inte finns. Tänk om hon ändå mår bättre än jag tror och tänk om beslutet jag är tvungen att ta är fel. 





- SARA

Väldigt trevliga söndagstimmar med älskade familjen min med en lite väl gammal uppdatering av Geni. Men bättre slut på denna helgen går knappt få.
 




- SARA

Har haft en myskväll med min underbara Emelie. Även fast vi inte träffats så mycket de senaste åren är vi fortfarande lika bra vänner. Det älskar jag. Nästa sommar har vi en liten plan. Öster ut. Här ska redan börja sparas pengar.

Men nu är jag uppe för sent igen. Imorgon bitti blir det upp tidigt för ytterligare en arbetsdag. Pust. Men snart är vi klara med all målning. Kontoret har aldrig varit så fint.

Dessutom är det snart helg. Betyder Linköping.


bilden på min fina är lånad från faceboken

- SARA

Red Surprise kommer få det underbart på det nya stället, hon kommer få det bättre där, men jag saknar henne så det gör ont. Väldigt ont.

-SANNA

Ena stunden regnar det och andra stunden kommer solen fram.

Vackert där ute, men vill inte leva så.

...je suppose que je m'ennuie de lui

- SARA

...olyckligtvis är det väldigt mörkt inne i mig.

Jag önskar han kunde väntat tills vi kom hem från vår fina resa, men nu gjorde han inte det och allt är tomt, konstigt och förstört.

Vet inte hur jag ska hantera detta i en så främmande miljö, där det finns så mycket vackert att se men inget tycks komma till mig.

Jag är så otroligt tacksam över att jag har Sanna vid min sida här nere allafall. Jag vet att hon aldrig släpper min hand.

- SARA

...jag hoppas aldrig någon behöver läsa det. Tur ibland att adresser inte hamnar på rätt ställe, synd att allt är förstört och över.

- SARA

Bläddrade igenom skissblocket jag suttit och kladdat i och hittade en fantastiskt fin teckning Sanna ritat, vem visste att jag hade en sån duktig lillasyster.....



- SARA