systerkärlek

Sitter i sängen och myser framför Desperate Housewifes med en kopp kaffe på min fina nya Alice in Wonderland-inspirerade bricka från Lagerhaus.

Tillbaka i Stockholm känns nu bra, inte dumt alls och har haft en mycket trevlig helg med finbesök i form av Linns pappa med familj och vår kära Josefin.

Som sagt håller boendeletandet lite smått att ta kål på mig och att tänka att det alltid ordnar sig kan man ju tänka men det kanske inte ordnar sig och det måste man ju också tänka på.

Lämnar skogen och Horshaga för några dagar väster ut. Även fast vädret utanför bussfönstret ser grått ut så lyser det liksom inifrån. Ska träffa så många av mina solstrålar under helgen så man kan ju inte bli annat än lysande lycklig.

Linn är rädd att jag börjar bli royalist på riktigt. Sanningen är att jag tycker att kungen och drottningen är sjukt snygga. Viktoria och Daniel passar så bra på mitt SL-kort och pusslet med hela familjen Bernatotte kostade bara fem kronor, och kan dessutom pigga upp mörka vinterkvällar.

Idag har vi umgåtts med något så meningslöst som nedfallna, bruna, blöta löv. Kan visst förstå dom när de sitter på träden och vajar så snällt i grönt och nästan också när de klär om i gult och rött. Sen faller dom och blir ett med det helt meningslösa. Sen får vi stå där och räfsa upp dom, få ont i armen och få ont i handen och få skavsår under fötterna. Men det gör kanske inte så mycket när allt kommer omkring. För vilket som finns det nått fint även i det meningslösa.

När allt kommer omkring finns något vackert i alla dagar, även de bruna.

- SARA & SANNA

En sån lördag då morgonsolen träffar paljetterna jag bar den där gången då jag var vacker. En sån lördag då paljettoppen reflekteras i taket och fortsätter sen rakt in i mig, med allt sitt vackra. En sån lördag då morgonkylan värmer. En sån lördag då det känns befriande och greppbart. En sån lördag som lika snabbt vänder, vänder igen för att sedan åter igen vända för att skära djupare ner i det bottenlösa. En sån lördag som bara kommer och går och sen har den passerat och vill aldrig mer komma tillbaka. Precis som du och precis som ni alla gjorde.

- SARA

Varje minut runt omkring mig så sker det. Det finns ingen början och inget slut men det finns en mening med att hitta tillbaka till en stabilitet. Ska få hjälp med det nu. De ska hjälpa mig nu. Det behöver också ske vissa förändringar. Det känns bra att skriva ner dem. Har man en gång satt ord på det kanske det är lättare.

Jag behöver...

...avstå alkoholen. Kanske inte för alltid och inte för alkoholen är ett stort problem för mig. Snarare för hur mina känslor blir så okotrollerbara där alkoholen går in. Mina känslor behöver komma i kontakt med verkligheten igen och inte av botten av glaset varje helg.

...ta en sak i taget. Att ha många bollar i luften och mycket vilja det är jag. Att ha många bollar i luften och mycket vilja men inte få något gjort är ännu mera jag. En sak i taget hjälper att få en sak i taget klar. Logiskt kan tyckas men utmaningen är obeskrivlig.

...leva för det nu som är nu. Det enda jag har är nuet. Finns inget nu finns ingen framtid och finns ingen framtid finns inget förflutet som betyder någonting. Finns inga dagar finns inga veckor och inga år till mitt förfogande.

...sluta leta. Önskar inget mer än att få känna kärlek igen men slutar den alltid på samma sätt finns ingen mening att leta vidare efter den. När jag börjar tro på mig själv igen så kanske jag kan börja tro på kärleken, men bara kanske. Kanske finns den inte.

...lämna Stockholm. Lämna storstaden och alla intryck och press för ett tag. Om två veckor packar jag väskan och bosätter mig i skogen. En och annan tripp till västkusten och alla de vackra som där bor kan dessutom vara en bra ide. Först i januari börjar min nästa kurs vilket gör att jag har tid att tänka och andas ut.

...älska det jag har. De som verkligen älskar mig precis för den jag må vara är dem jag ska ta hand om och värna i mitt hjärta. De som varje dag hjälper mig och lyfter mig i kampen, lusten och livet. Det är de jag ska älska och tänka på när det brister. De andra kan kvitta. Särskillt de som bara gör ont. Alfons, min familj och mina närmaste vänner är det som gör livet värt att leva. Älskar er och ni vet vilka ni är.

- SARA

Det har varit en fin helg full med fika, äpplen, bakning, träning, trädgårdsfix och fest. Att tillägga en söndag i ett otroligt helt slappt tillstånd.

Sex and the City är vår bästa av vänner i alla lägen, men särskilt en dag som denna när soffan är skönare och djupare än någonsin.




Syster yngre åker mot Väddö om en kort stund och andra syster går och lägger sig och sover för att imorgon kunna börja på högstadiet igen. Aka VFU på Kvarnbergsskolan. Spännande att återigen sätta in foten i en del av historien som helst vill glömmas bort.

Men snart är det helg igen. Ny helg med nya upptåg i en lövtäckt huvudstad.

- SARA & SANNA

Det gick upp för mig idag. Tiden bara går och det känns som inget blir gjort och inget händer. Om två månader fyller jag tjugofem och alla tycks plötsligt yngre och gjort mer med sitt liv än jag.

Sen tänker jag en gång till, skakar om mig själv och vaknar till.

Mitt liv är inte alltid så vackert men det finns verkligen mycket underbart här att hämta ändå. Vem har rätt att bedömma det sköna och vem har kunskap att försköna det vackra eller förminska det ogreppbara. Det kommer inte kännas som jag gör mer för att jag sitter och har ångest över att inget händer.

Jag vet att jag haft den här diskussionen med mig själv förut men när åren går och dagarna flyger, löven faller och tårarna torkar finns det snart ingen återvändo längre. Det enda jag kan göra är ju att börja leva, jag vet ju det. Vill bara svära och skrika, skratta och dansa, älska och rista in ett nej. Ett nej det räcker nu. Det måste börja nu. Det börjar nu.

Sapere aude - hav mod att göra bruk av ditt egna förstånd, utan någon annans vägledning.

Vi får se imorgon.

- SARA

Ett andrum som lättas, ett liv som börjar ta fart igen och ett slag i magen på det. En helg som alla andra. Livet måste väl gå vidare nu. Det måste väl det. Det tänker gå vidare, eller hur. Livet passerar och inget händer och allt händer och det som inte får hända händer.

Om sommaren och livet och du och vi och allt som var mitt bara var som det var och inte är som det är just nu. Tänk om Stockholm inte varit vad det är just nu.

- SARA

I dag släppte vi våra symaskiner och stickningar ur sickte ett tag och gav oss ut i höstsolen för lite svampplockning. Skogen var så härlig och lugn, vi vandrade runt i timmar och bara njöt av allt det vackra.




- SANNA