om och om igen

Tiden är flyttad och det vänder. Om och om och om igen. Kanske är det så det ska vara. Kanske inte. Dags att lägga sommaren bakom. Ta det fina med mig och lämna det som skär. Det är kanske så det ska vara. Sommar och vinter och sommar igen. 

Åker hemåt och vi tog oss en tur och hälsade på fina moster i Nässjö.




Hemma nu. Hemma och mitt rum ser ut som när jag lämnade det i juli. Det som ser annorlunda ut är jag som kliver in med mitt sargade jag. Varför får det aldrig förbli. Varför får det aldrig vara vackert. Varför blir det alltid mörker och vinter igen. Om och om igen.

- SARA


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0