systerkärlek

Det låter kanske tragiskt men jag vet inte om jag varit på fest och varit nykter sen jag var arton. 

Jag lever i ett lite sorgligt tänkande där alkoholen har blivit min utväg till det sociala och lyckliga tillståndet. Jag har förknippat mina bästa sidor med det som händer i kroppen när jag blir berusad. Var det kanske så, eller var det inte det?

Ack och ve och nej nu låter det som ett predikar på IOGT-NTO årsmöte. Jag tänker inte bli nykterist men just nu känns det bara skönt att ha dansat en hel natt med mina vackraste utan att ha en hundradels promille i kroppen. Jag och Sanna går spikrakt hem genom den underbara natten och vi vaknar och känner söndagens möjligheter utan varken huvudvärk eller illamående.

Med eller utan alkoholen så lever vi. Vi lever.



Hur Linn och Elin mår blir nog en annan historia.

- SARA