systerkärlek

hämtat ett bord hos sabina idag
ett stort bord men som gick att bära kanske några meter utan problem, jag hoppar lätt på bussen, behöver inte vänta länge på ettan och jag kommer utan problem
Svingeln och spårvagnschaffören säger "tyvärr vi har strömfel! Gå tillbaka till centralstationen och ta en buss"
Tänkte att antingen kan jag gå tillbaka dit, men då kommer 17-bussen vara full och jag kommer inte komma på med bord-fanskapet. Okej, tänk om! Kollar 60-bussen. Kommer om 18minuter. Kallt. Jag bär en bit och får ont i armarna. Jag åker 60-bussen men kommer inte ända hem med den.
Får bära någon kilometer. Hittar en kundvagn. Bra tänkte jag gud har märkt att jag lider. Men tydligen bara så länge asfalten är slät och inte när hela skiten ramlar och jag efter att nästan brutit ihop ett antal gånger redan nu känner tårarna börja rinna.
Det tog mig drygt en och en halv timma att få hem mig själv och ett bord som inte ens jag ska använda. Jag har ont i armarna så jag knappt kan skriva. Jag ger upp snart. För varje steg jag försöker ta framåt så puttar någon mig bakåt och inte bara ett steg utan trehundra