jag tänker
Jag tänker på sommaren och hösten. Jag tänker på värme och kyla...
...men jag tänker också på en annan kyla och jag läser Olof Palmes ord från 1968 och tänker på hur det skulle vara om han fått leva, undrar hur det varit om Anna Lindh fått leva.
Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori, den har ett mycket enklare ursprung.
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret, den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser, den är framför allt uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ingenting med mänskliga kvaliteer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde, men den är skamligt enkel att ta till sig för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan och pojken.
Därför ligger alltid fördomen på lur även i ett upplyst samhälle. (Palme, 1968)
Jag tänker på att allt bara händer om och om igen. Jag tänker på om det alltid kommer vara så. Jag tänker att det aldrig får bli en sån sanning för oss. Tänker att man kanske skulle sluta drömma, öppna ögonen och inse. Varför kämpar vi annars så hårt för att överleva, när vi inte verkar vilja något annat än att långsamt dö ut. Långsamt förinta vår och andras existens.
- SARA
...men jag tänker också på en annan kyla och jag läser Olof Palmes ord från 1968 och tänker på hur det skulle vara om han fått leva, undrar hur det varit om Anna Lindh fått leva.
Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori, den har ett mycket enklare ursprung.
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret, den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser, den är framför allt uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ingenting med mänskliga kvaliteer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde, men den är skamligt enkel att ta till sig för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan och pojken.
Därför ligger alltid fördomen på lur även i ett upplyst samhälle. (Palme, 1968)
Jag tänker på att allt bara händer om och om igen. Jag tänker på om det alltid kommer vara så. Jag tänker att det aldrig får bli en sån sanning för oss. Tänker att man kanske skulle sluta drömma, öppna ögonen och inse. Varför kämpar vi annars så hårt för att överleva, när vi inte verkar vilja något annat än att långsamt dö ut. Långsamt förinta vår och andras existens.
- SARA
Kommentarer
Trackback
