sol med lite frost på

där hos min syster

Det finns mycket omkring oss som sliter och drar åt fel håll och får oss att känna det vi inte vill att vi känner.

Livet tycks te sig så, med motgångar, skoskav och falsksång. Vi kan skylla på andra, på samhället, på livet, på jorden, på atombomben, på vintern, på cancer, på mögel, på särskrivningar eller på räntan men i slutändan är det upp till oss själva att vilja förändra inuti oss själva om allt inte känns så som vi ville att det skulle kännas.

Jag vet att jag vill förändra, i mig, jag vet att jag kommer förändra, i mig, jag vill aldrig behöva må dåligt igen, inuti och utanpå. Jag har liksom bestämt mig för det. Jo för det finns en mening med det. För innan det personliga beslutet kommer kan ingen annan heller hjälpa oss.

Så vitt jag vet så har vi bara ett liv. Ett ynka litet liv och tjugofem av de ynka åren snart gått åt och inte är det någon ide att räkna ut hur stor det som gått åt till tårar och vemod för nuet är det enda jag och du och vi kan göra nått åt. Precis just nu ser jag en sol med lite frost på. Frosten tinar och det gnagande försvinner i mig. I mig. Men du då?

- SARA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0