systerkärlek

Sprungit närmare sju kilometer, tränat mage och ben, ätit keso med kiwi, lyssnat på Elliot Smith, planerat in snabbvisit i Göteborg om två helger, jagat Alfons som jagat Rådjur...

...men inte bockat av något av de jag skrev på listan imorse...

Vad gör väl det. Livet är så vackert nu igen, det försvann häromdagen med stabiliteten och glädjen har snabbt återhämtat sig. Är det inte fantastiskt va, att jag tror...jag tror att jag för resten av mitt liv kommer vara lycklig, allafall den största delen av den, det, dem, de.

Vad gör det att ingen kärlek tycks vilja stanna länge än två veckor, och va gör det att jag råkar se så där lite smått oattraktiv på måndagmorgonen, och vad gör det att jag börjar närma mig tjugofem, vad gör det att jag inte har en lägenhet inne i stan och vad gör det att jag ibland äter mer godis än mina lår klarar av, vad gör några gropar där och någon rynka här, vad gör att vintern kommer varje år och vad gör det att jag ibland tycker mina vinterstövlar har för hög klack och vad gör det att vi inte har någon lampa ner till källaren, vad gör det att vi läser engelsk kurslitteratur som jag inte förstår mig på, vad gör det att inte alla vill ha mig som vän, vad gör det egentligen att solen inte lyser varje dag och vi glömmer ställa ut soporna så vi får vänta till juli innan dom tömmer dom igen, vad gör det att jag alltid är pank och vad gör det att jag tappar bort mig ibland och vad gör det att jag blir lite kär i fel person och vad gör det att jag inte är så bra på att sjunga och vad gör det att klänningen sitter för tight och vad gör allt det där egentligen....

....jag har mina vänner, riktiga vänner som aldrig lämnar mig. Jag älskar mina vänner. Jag har min hund som sprider mer glädje än någon annan i mitt liv. Jag älskar min Alfons. Jag har min familj som hjälper mig i alla situationer jag än hamnar i. Jag älskar min familj.









- SARA