på villovägar

Nä det är inte lätt att ha en medelålders men pubertetskrank son som springer efter allt annat på fyra ben. Precis när jag kände inspirationen komma över mig var lilla plutten helt borta med vinden. Letade först igenom hela grannskapet och frågade alla jag träffade om de sett ett litet grått ruffsigt knyte.

Ringde polisen och vart sitter lilla Alfons om inte på Flemingsbergs hittegodsavdelning. Det är iofs bättre att ha en liten tjejtjusarande bortkomling än en kriminell sådan. Ingen rättegång blir det. 

Något jag inte gjort idag är att börja skriva. Men min älskling är hemma igen och det betyder mer än alla rapporter i världen. 


och på fredag kommer sanna också. trion blir komplett.

- SARA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0