skratta eller gråta





Gråter när jag tänker på att det som uttalas inte bara beror på att artikeln är från 60-talets Femina utan att det fortfarande skapas samma skuggor mellan könen än idag, bara att det inte skrivs ut på samma sätt.

Skrattar när jag tänker på att mycket ändå (tack och lov) har hänt och att alla inte resonerar som Sean Connery och Frankie Avalon, inte ens år 1968.




Sen får jag väl skratta åt att det, i nästa nummer, kommer en artikel om allt "som vi inte står ut med hos honom". Vilken tur. Phu.

- SARA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0