skulle inte sovit så länge i morse...

....för nu är sömnen allt för långt bort.

Vrider mig en timme. Vrider mig i två. Läser en gammal tidning. Läser om måltidsersättning med pepparkakssmak och med lussekattssmak. Tycker det låter rätt konstigt.

Skriver lite.

Hittar något jag skrivit förut. Kanske kan vara bra att skriva det igen. Tangenter ger en ny vinkel på ord och meningar. 

En gång till så kanske det spricker. Vem vet. Vet du.
Tio gånger till kanske gör mig starkare. Eller fixar jag det ens dit. Vem vet. Vet du.
Visste du.
Idag känns det bättre. Det har släppt. Det släpper alltid lite dagen efter. Dagen efter tårkanaler inte kan hålla tätt, magen ekar i tomma vågor och då hjärtat känns förbrukat och längtar efter att bytas ut.
Det handlar egentligen inte om den dagen, dina dagar. Utan alla dagar. En upprepad missbruksperiod. Drogerna som tar dig. Tar mig. Men som alltid slår tillbaka när ruset lagt sig.
Jag fångar er alla. Mitt jag fångar er var och en. Sen förvinner ni. Lika snabbt som ni kom.
Frågande.


Där fick hon ett sms som fick henne att le. Då fick jag inget sms alla och allt känns konstigt, fel, över.
Överdrivet överbliven.


Somliga somnar med skalet på rätt sida brevinkastet, somliga gör inte det.

Vad som än händer och när jag än somnar så ska jag ändå gå upp imorgon. 5.45.

- SARA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0