det är ganska komiskt
Vilken dubbelmoral man möts av på julaftons morgon. Akademiker, akademiker dit. Han trycker ner på mitt språkbruk, mina åsikter, mitt sätt att tänka, mitt sätt att vara, hantera saker. Det är abslout ingen ide att diskutera med någon som ser ner på mig bara för han själv är "högutbildad", sån jävla bullshit att bara skriva ut en sån sak att man är utbildad akademiker. Vad ger det? Extra pluspoäng åt er befängda ide om demokrati?
Sen skriver han ut ett tal på där han försöker, med alla medel förklara bort vad han precis gjort.
Akademikern skriver nämligen så fint:
"Förlåt för ett långt inlägg. Men jag hoppas att du verkligen läser igenom det och tar till dig det. Mitt mål är inte att på något sätt reta upp dig. Jag vill bara ge dig den ocensurerade sanningen så att du och din syster får ökad förståelse. Du ska inte behöva känna dig mindrevärdig för att du inte varit en statistik nörd som mig. Men vad du behöver göra är en svår sak. Du behöver erkänna för dig själv dina brister. "Okej - Jag vet inte så mycket om mångkulturens nackdelar", "Okej - Jag är ingen akademiker", "Okej - Mitt huvudintresse är inte samhällsteori".
Detta är första steget till självförbättring för nu kan du både uppskatta och ta till dig av andras styrkor. Som vi kan av dina. Att acceptera idéer och tankegångar som just nu kan verka svåra att förstå sig på handlar kanske inte så mycket om ren intelligens. Jag tror mycket på personlig mognad och eget ansvar. Följande uppmaning skriver jag inte med hån i tankarna, utan med förhoppningar; Väx up - Lev, Lär och Utvecklas"
Höja sig själv kan du, men fortfarande kan du abslout inte lyssna på vad jag har att säga, alltså är din akademiska bana en fis i rymden, en skam för julaftons morgon.
- SARA
Det finns absolut ingen dubbelmoral i det jag skrev, och om du faktiskt skulle göra vad jag bad dig om. Att läsa det noggrant och tänka lite kring det så hade du sett det. Att jag skriver att jag är akademiker är för att ge ett tryck av ethos i det jag skrivit. Något som du uppenbarligen känner dig hotad av, men återigen - Gör inte det. Att instinktivt reagera med avsky på annorlunda åsikter gör dig inskränkt. Vidare erkänner jag faktiskt att jag är en statistik nörd, en riktigt bokmal, för att trots allt balansera ut texten lite.
Att jag inte lyssnat på dig? Ironiskt.
Du har tidigare i desperation skrivit "Ni känner inte mig!" för att på ett eller annat sätt försvara din okunskap. Jag kan egentligen åkalla precis samma försvar. Du känner inte mig, du vet inte hur jag hängivit mig åt ödmjukhetens dygd. Du antar att jag ser ner på dig.. För ärlighetens skull kanske jag gör det nu - lite grand. Men jag skrev min kommentar endast med en känsla av respekfullhet samtidigt som jag tyckte synd om dig.
Halva mitt liv var jag en hippie, precis som du. Jag skäms nu så för dom åsikterna. Aldrig - ALDRIG igen. Jag hoppades att du kanske skulle lära dig något. Att inte vara en del av civilisations förfall och problem. Jaja - Alla är ung någon gång. Jag hoppades bara att jag kanske kunde hjälpa dig att korta ner din tid på det stadiumet.
M
